Herrejistanes!! Idag fyller min älskade man 25 år! Inte riktigt klokt. På ett bra sätt. Tror att jag är mer åldersnojig än han själv är. 25.. Wow, dock är han ju, och kommer alltid vara, 4 år före mig, men ändå. Vilken stor pojke jag har! Och tänk så långt han redan kommit i livet. Känner mig löjligt stolt (hur man nu kan rättfärdiga det?) över allt han kan, Markus. Just nu sitter stackarn i Italien, nästan själv, på en Dry dock och programmerar/bygger om. Men när han kommer hem ska jag fira han så det skvätter om'et!
Han är 25 år men redan mer erfaren, klokare och mer intelligent än de flesta i trettio/fyrtioårs åldern. Han är ödmjuk, har ett hjärta av guld och så stöttande och närvarande, trots mil bort ibland, att jag vissa dagar förbluffas över hur jag, just jag, fick just denna man av alla miljarders som vandrar denna jord. Enda anledningen jag kan finna är givetvis att jag är lika fin som han. Och fin är han, han är realistisk, uppfinningsrik, trygg, smart, snygg, supersöt, gullig, finurlig, rolig och framförallt Markus. En sammansättning av en hel uppsjö av egenskaper, dolda talanger, mörka sidor och fantastiskt ljusa också. Och idag blir han 25 år gammal, min man, pojke och bästa vän.
Så grattis!!! Och massa kärlek.
Jennie
