SjJa, vem är inte upprörd i dessa tider. Vem förbannas inte över skyhöga priser, stora förseningar och nervositet inför kommande resor. Dock skall givetvis inte de stackars arbetarna skyllas, de som dagarna i ända får stå ut med arga slipsknuttar och sura tanter.
Egentligen vet jag inte vem som skall skyllas direkt. Men visst kan jag tycka att det hela är högst irriterande. När vi i själva verket betalat ytterst lite för vårt nätverk av räls i Sverige men inte kan med att lägga pengar på att underhålla dess kvalitet! Jag tror säkerligen det finns en hel drös av saker som skulle kunna fixas med bättre utrustning. Så som växlarnas värmeslingor eller något av alla andra problem som gör att förseningarna är ett faktum.
För pengar, det handlar såklart alltid om pengar. Och det är sorgligt att det inte tycks finnas mycket, eller också så finns de men felprioriteras något fruktansvärt.
Och på tal om pengar så kommer vi ju in på priser. Dessa evinnerligt höga tågpriser som får vem som helst att höja på ögonbrynen. Det är idag billigare att åka en person, i en avgasspottande automobil mellan Sveriges kuster än det är att sätta sig på ett vänligt tåg med ett hundratal andra passagerare! Och med tanke på alla förseningar, kan jag även påstå att det går betydligt fortare. Det är upprörande! Det är billigare att åka flyg, inrikes. Och hur i hela fridens namn går det till i Sjs pris-system? Ena dagen du söker en resa är priset överkomligt, en dag senare ouppnåligt. På vissa resor är första klass billigare eller också så kan en timme i tidsskillnad av avgång betyda hundralappars skillnad i plånboken. Vart är logiken? Den tycks långt borta. Och studentpriserna än sen, en märkbar skillnad är sällsynt. Uschane mig säger jag bara, fy vad illa det ser ut.
Det hela gör mig ytterst nervös för min resa i morgon. För när man längtat i veckor efter att få komma hem, så spelar några timmar stor roll!
Olika dimensionerLåt oss utgå från att big-bang faktiskt ägt rum och erkänna teorin om att energierna som funnits under denna process idag är av exakt samma skala och typ. Då kan ju forskningen om olika dimensioner vara aktuell att ge en tanke. För visst är det forskning. Matematiker, fysiker och andra vetenskapsmän ägnar sin tid åt detta.
Med olika dimensioner menar jag att det i universums födelse fanns olika sorters energi som slungades ut från den ursprungliga punkten och dessa energier har sedan fördelats över universum. Skall nämnas då att dessa energier inte, enligt teori, vart av samma typ och på så sätt har de olika energityperna bildat olika verkligheter, dimensioner.
Alltså, vi är energi. Våra kroppar, våra hus och till och med ett bord. Allt består av energi som bildar materia. Säg då att en annan typ av energi har ett annorlunda sätt att bygga materia i jämförelse med vår värld, då kan parallella världar och dimensioner uppstå. Vårt jord kan ligga på samma plats som en annan värld. Bara det att våra olika energiuppbyggnader skapar olika dimensioner och vi krockar ej, så att säga.
Om inte en annan energiform, med annorlunda förutsättningar faktiskt har möjligheten att ta kontakt med andra energier. Detta är dock något som vi än inte känt av. Men tänk, andra energier kanske vandrar bredvid dig just nu. Existerar, fast i andra dimensioner.
Mohaha.
Att ta hand om ett livDessa liv som ingen kan ta hand om, dessa osäkra stackars människor som ingen ger trygghet. Det gör ont att tänka på men också är det upprörande.
Vi är av gener och andra fysiologiska egenskaper inte som oskrivna blad vid vår födsel. Men vad det blir av vårt arv och hur vi blir som människor beror otroligt mycket på de första år vi lever här i världen.
Därför blir jag ledsen när jag ser människor som ploppar ur sig ungar lite var stans. Folk som säger att det känns skönt att göra det nu, födda barn tidigt, för då är det ju klart sedan. Då är det överstökat.
Ett liv är inte klart förrän dess kropp ligger i jorden och en människa är inte en rolig grej att ha, eller ha gjort. Att skapa ett liv innebär ett ansvar för resten av sitt egna, och framför allt att man kan ge barnet vad den behöver för att bli en trygg och god människa.
Jag förstår inte att unga kvinnor vid tjugo tror att de har det. Visst finns det säker ett stort antal som har det, men så finns det också ett flertal som verkligen inte har det. Och jag pratar inte bara om mina åsikter i det här inlägget. Jag talar om vedertagna vetenskaper om en människas utveckling.
Barn behöver kärlek, de behöver veta att någon alltid finns för dem och kan erbjuda dem den närheten som är livsviktig för deras överlevnad. I nivå med sömn och mat för ett litet barn. De behöver den inte då och då och de behöver inte lära sig att förtjäna den. Barn behöver att den finns där när De behöver den så att de kan utveckla den grundläggande trygghet som kan ge dem ett fungerande liv.
Har du därför inte en trygg relation, en fungerande boende situation och ekonomi för att sätta mat på bordet påverkas också din personliga relation till barnet. Om du inte kan finnas där och erbjuda kärlek och trygghet kommer detta märkas, och vem vill göra sitt älskade barn illa?
Jag pratar inte om att man, volvo, villa är nödvändigt för att uppfostra ett barn. På vilket sätt det ser ut är upp till var och en. Men trygghet, det är det viktigaste.
Och att då se dessa unga människor rusa in i föräldraskapet gör mig arg. Jag undrar om de Verkligen vet vad de ger sig in på. Det är inte en livsstil vi pratar om, det är ett barn, ett annat liv som skapas. Dessa liv som ständigt tänds, utan att få tillräckligt med kärlek för att hålla sig varma.
Ja, det gör mig ledsen.. För jag har ingen rätt att tycka vad andra skall göra för val, eller diktera om vad som krävs. Men när det handlar om saker som inte bara påverkar den som tar beslutet, utan ett litet barn, då känner jag mig hopplöst tårfylld av min maktlöshet.
