Från den 25 juni 2009 till idag, den 25 januari 2012. Du är mitt allt, då, nu och in i vår framtid tillsammans!
Jag älskar dig Markus, du och jag och Vi!
Jennie
- Du och jag och Vi!
onsdag 25 januari 2012
tisdag 24 januari 2012
etsy
Mitt absolut första collage jag gjort med hjälp av en dator, riktigt fult rent estetiskt men känner mig stolt ändå! Tog mig närmare 30 min.. Fråga mig inte varför..
Det är la inte meningen att detta skall vara en inredningsblogg men här är några saker från etsy.com som jag drömmer om!
Jennie
söndag 22 januari 2012
fredag 20 januari 2012
Inredning to die for..
Nedan följer mina absolut favoritrum från min överfulla inredningsmapp här på datorn. Mönstret jag börjar märka är en perfekt blandning mellan; Mid century, boemian och rustic! Är så sugen på att få inreda ett hem nu att jag snart exploderar!! Stanna gärna vid varje och njut, detaljerna är underbara.
Jennie
Jennie
måndag 16 januari 2012
Snart
Hej kära ni!
Jag har egentligen såå mycket att berätta men måste hålla mig liiiite, liite till! Nu vet alla nära i alla fall, snart kommer detaljerna!
Puuuuss
onsdag 11 januari 2012
Allt på samma plats
Nu har jag importerat chappaquabloggen hit, är lika bra att ha allt samlat. Det är andra gången jag gör så, skapade en annan blogg för något år sedan men slutade med att jag importerade den hit i alla fall. Som sagt, enklare att hålla allt på ett ställe. Det är ju ändå lika värt alltihopa, det är ju mitt liv.
Jennie
lördag 7 januari 2012
Sötaste ungen jag sett fyller 20!
'
Så här i förlovningstider kan jag inte låta bli att tänka att jag en gång vart så liten och ja, jag är helt klart den sötaste ungen jag sett ;) Jag vet inte riktigt vad jag skall tillägga. Jag är nu 20 år gammal, mina dagar som tonåring är över och jag känner mig inte chockad. Jag har alltid känt mig lite äldre hela tiden så 20 år välkomnar jag med öppna armar, tycker det passar mig bättre, än nitton. Så hej årtiondet då allt skall hända! Jag är redo, lets go!
Jennie
fredag 6 januari 2012
tisdag 3 januari 2012
Äktenskap
Folk är så otroligt tråkiga, så vrånga. Men det är klart, jag förstår dem också. Jag pratar om min förlovning. Ja, just det! Jag är förlovad :D! Helt otroligt och trots att många är glada för oss så är många också undrande över ett stundande bröllop. Unga, ja, vi är för unga.
Jag ser ett äktenskap som ett otroligt ansvar, och jag håller med om att man skall vara hundra procent säker innan man går in i ett. Man skall också känna sin partner ordentligt och framförallt känna sig övertygad om att man kan leva ett helt liv tillsammans med denne. Jag älskar giftemål och har alltid gjort, jag anser (i kontrast till min mer eller mindre newage-iga uppväxt)att ett giftemål är ett självklart steg i en kärleksrelation. Såklart inte vilket förhållande som helst, skall man göra något så stort skall man känna att det är det man vill med hela magen. Som att skaffa barn, det är inget som bara händer, det är ett stort steg att ta. I alla fall, det som tycks vara annorlunda med min syn vs resten av världens är att jag inte tror att livet tar slut när man gifter sig. Jag tror att livet börjar, och att om man har blivit välsignad med en man man älskar så till den grad att man vill spendera sitt liv med den, då finns det ingen anledning att vänta, även om folk kallar det att vara ung och dum så finns det inte något att förlora.
För den allmäna uppfattningen av vad ett äktenskap innebär tycks vara just det, att då tar livets goda slut, då kan du inte längre investera i dig själv utan endast i ett oss. Det är innan du gifter dig som du skall ha hunnit göra allt det där du drömt om! Det är innan du gifter dig som du skall vara galen och åka på resor med tjejkompisarna eller backpacka genom europa. För efter äktenskapinträdelsen är det villa som gäller, då är det ett stadigt ansvarsfullt liv med barn och volvo som följer. Och detta gäller speciellt kvinnor, vid giftemål förväntas det av dem att de skall ge upp sina drömmar och rota sig. Ha! Det är en gammal bild det där, för idag behöver inte äktenskap betyda att man skall börja göra barn på bröllopsnatten, och det är heller ingenting jag planerat, alls! Jag vill gifta mig för att jag älskar min kille, jag tror på oss och kan inte se min framtid utan honom. Det ger oss endast fördelar och möjligheter i vårat liv tillsammans, och det underlättar något otroligt rent praktiskt. Jag tror ändå att alla kan hålla med om, att det är när du träffat den där speciella som livet blir så mycket roligare att leva, för då har du någon att dela allt med. Att uppleva världen med.
Ett äktenskap kan betyda tusen nya möjligheter. En enorm trygghet att man är "in this together". Hur risigt allt än blir så har man lovat varandra med den djupaste gesten att kämpa tillsammans. Jag menar, förhållandet kommer vara det samma efteråt också, det är inte som att man vaknar upp dagen efter bröllopet och allt har förändras, varken till det bättre eller det sämre. Det är i alla fall inte min uppfattning, men jag har ju inte vart gift heller. Men jag tycker fortfarande att uppfattningen som råder hos många är tråkig. Också beror det ju givetvis på min ringa ålder, och jag förstår att folk är oroliga att jag kastar mig in i det här utan att tänka. Men det är inte som att jag de senaste åren vart främmande för en sådan här förändring. Inte alls. Det känns trots allt naturligt att säga till min kille det som jag sagt till honom sedan första dagen, "Jag vill bli gammal med dig" men skillnaden är att nu får jag ha en fin klänning på mig, jag får göra det framför min närmaste familj och jag får fira min stora kärlek tillsammans med andra. Är inte det fantastiskt?
Okej, jag förstår, varför kan jag inte vänta? Om vi nu skall vara ihop hela livet behöver vi ju inte skynda in ett äktenskap, vi kan ju vara förlovade i några år först. Och ni har rätt, jag känner inget behov av att skynda mig, jag hade kunnat vänta i alla fall två, tre år till men med omständigheterna så finns det ingen chans att jag vill vänta längre. För jag vill vara med min älskade man, jag vill bo, leva och bygga något ännu större med mannen jag älskar och det är svårt att göra det på distans. Jag vill ta ett enormt steg framåt och utmana mig själv och oss, och det enda sättet just nu att göra det, är genom ett äktenskap. Jag kommer i ett äktenskap vara tusen gånger mer fri, än om jag väljer att inte gifta mig. Med ett giftemål kan jag göra precis vad jag vill. Och det är att flytta till Usa permanent, flytta ihop med min man och ha friheten att göra vad jag vill. Skulle jag åka hit på studentvisum måste jag redan nu välja en tung utbildning som jag måste bevisa för us government att jag behöver och det är inget jag vill i mitt liv just nu. Och skulle Markus ge upp sitt arbete här och flytta hem skulle jag troligen bli galen av ostimulans då jag vill bo utomlands och uppleva annat innan jag kommer tillbaka till Sverige för att rota mig. Åker jag på Markus visum har jag friheten att göra exakt det som jag hade gjort om jag bodde i Sverige, jag hade studerat, sökt jobb, hittat saker jag vill göra med mitt liv och haft lugnet att bestämma mig för vilken riktning jag vill att mitt liv skall ta. Och trots att jag inte vet det än, så vet jag en sak, att vad jag än blir när jag blir stor, så vill jag ha Markus där intill att vara stor med mig.
Givetvis, vilket jag nog anser ganska tydligt, är det inte bara pga av bekvämligheten jag vill gifta mig, det är för kärleken. Och det är för det faktat att jag tänker inte låta en enda fantastisk möjlighet försvinna framför mina ögon i mitt liv. Jag vill ta vara på allt jag har, allt jag kan och allt jag vill. Jag vill leva livet efter vad mitt hjärta vill och inte vad andra tycker om mina val. Och kanske kommer jag därför göra många "misstag" i mitt liv, kanske kommer jag stöta på många heartbreak men ärligt tror jag inte det. För jag vill hellre ligga på min dödsbädd och komma ihåg allt det jag gjorde än att ångra det jag inte gjorde. Och då får man gå på magkänslan och kämpa för det man tror på här i livet. Tänk, att svårare än så är det inte. Och jag vill ta vara på de stora möjligheterna som jag ges! Och jag vill gifta mig med mannen jag älskar! Sug på det alla ni rädda "realister" som endast ser era egna misslyckanden. För jag har större möjligheter än någon annan i min ålder och jag tänker gå min magkänsla även den här gången..
Jennie
Jag ser ett äktenskap som ett otroligt ansvar, och jag håller med om att man skall vara hundra procent säker innan man går in i ett. Man skall också känna sin partner ordentligt och framförallt känna sig övertygad om att man kan leva ett helt liv tillsammans med denne. Jag älskar giftemål och har alltid gjort, jag anser (i kontrast till min mer eller mindre newage-iga uppväxt)att ett giftemål är ett självklart steg i en kärleksrelation. Såklart inte vilket förhållande som helst, skall man göra något så stort skall man känna att det är det man vill med hela magen. Som att skaffa barn, det är inget som bara händer, det är ett stort steg att ta. I alla fall, det som tycks vara annorlunda med min syn vs resten av världens är att jag inte tror att livet tar slut när man gifter sig. Jag tror att livet börjar, och att om man har blivit välsignad med en man man älskar så till den grad att man vill spendera sitt liv med den, då finns det ingen anledning att vänta, även om folk kallar det att vara ung och dum så finns det inte något att förlora.
För den allmäna uppfattningen av vad ett äktenskap innebär tycks vara just det, att då tar livets goda slut, då kan du inte längre investera i dig själv utan endast i ett oss. Det är innan du gifter dig som du skall ha hunnit göra allt det där du drömt om! Det är innan du gifter dig som du skall vara galen och åka på resor med tjejkompisarna eller backpacka genom europa. För efter äktenskapinträdelsen är det villa som gäller, då är det ett stadigt ansvarsfullt liv med barn och volvo som följer. Och detta gäller speciellt kvinnor, vid giftemål förväntas det av dem att de skall ge upp sina drömmar och rota sig. Ha! Det är en gammal bild det där, för idag behöver inte äktenskap betyda att man skall börja göra barn på bröllopsnatten, och det är heller ingenting jag planerat, alls! Jag vill gifta mig för att jag älskar min kille, jag tror på oss och kan inte se min framtid utan honom. Det ger oss endast fördelar och möjligheter i vårat liv tillsammans, och det underlättar något otroligt rent praktiskt. Jag tror ändå att alla kan hålla med om, att det är när du träffat den där speciella som livet blir så mycket roligare att leva, för då har du någon att dela allt med. Att uppleva världen med.
Ett äktenskap kan betyda tusen nya möjligheter. En enorm trygghet att man är "in this together". Hur risigt allt än blir så har man lovat varandra med den djupaste gesten att kämpa tillsammans. Jag menar, förhållandet kommer vara det samma efteråt också, det är inte som att man vaknar upp dagen efter bröllopet och allt har förändras, varken till det bättre eller det sämre. Det är i alla fall inte min uppfattning, men jag har ju inte vart gift heller. Men jag tycker fortfarande att uppfattningen som råder hos många är tråkig. Också beror det ju givetvis på min ringa ålder, och jag förstår att folk är oroliga att jag kastar mig in i det här utan att tänka. Men det är inte som att jag de senaste åren vart främmande för en sådan här förändring. Inte alls. Det känns trots allt naturligt att säga till min kille det som jag sagt till honom sedan första dagen, "Jag vill bli gammal med dig" men skillnaden är att nu får jag ha en fin klänning på mig, jag får göra det framför min närmaste familj och jag får fira min stora kärlek tillsammans med andra. Är inte det fantastiskt?
Okej, jag förstår, varför kan jag inte vänta? Om vi nu skall vara ihop hela livet behöver vi ju inte skynda in ett äktenskap, vi kan ju vara förlovade i några år först. Och ni har rätt, jag känner inget behov av att skynda mig, jag hade kunnat vänta i alla fall två, tre år till men med omständigheterna så finns det ingen chans att jag vill vänta längre. För jag vill vara med min älskade man, jag vill bo, leva och bygga något ännu större med mannen jag älskar och det är svårt att göra det på distans. Jag vill ta ett enormt steg framåt och utmana mig själv och oss, och det enda sättet just nu att göra det, är genom ett äktenskap. Jag kommer i ett äktenskap vara tusen gånger mer fri, än om jag väljer att inte gifta mig. Med ett giftemål kan jag göra precis vad jag vill. Och det är att flytta till Usa permanent, flytta ihop med min man och ha friheten att göra vad jag vill. Skulle jag åka hit på studentvisum måste jag redan nu välja en tung utbildning som jag måste bevisa för us government att jag behöver och det är inget jag vill i mitt liv just nu. Och skulle Markus ge upp sitt arbete här och flytta hem skulle jag troligen bli galen av ostimulans då jag vill bo utomlands och uppleva annat innan jag kommer tillbaka till Sverige för att rota mig. Åker jag på Markus visum har jag friheten att göra exakt det som jag hade gjort om jag bodde i Sverige, jag hade studerat, sökt jobb, hittat saker jag vill göra med mitt liv och haft lugnet att bestämma mig för vilken riktning jag vill att mitt liv skall ta. Och trots att jag inte vet det än, så vet jag en sak, att vad jag än blir när jag blir stor, så vill jag ha Markus där intill att vara stor med mig.
Givetvis, vilket jag nog anser ganska tydligt, är det inte bara pga av bekvämligheten jag vill gifta mig, det är för kärleken. Och det är för det faktat att jag tänker inte låta en enda fantastisk möjlighet försvinna framför mina ögon i mitt liv. Jag vill ta vara på allt jag har, allt jag kan och allt jag vill. Jag vill leva livet efter vad mitt hjärta vill och inte vad andra tycker om mina val. Och kanske kommer jag därför göra många "misstag" i mitt liv, kanske kommer jag stöta på många heartbreak men ärligt tror jag inte det. För jag vill hellre ligga på min dödsbädd och komma ihåg allt det jag gjorde än att ångra det jag inte gjorde. Och då får man gå på magkänslan och kämpa för det man tror på här i livet. Tänk, att svårare än så är det inte. Och jag vill ta vara på de stora möjligheterna som jag ges! Och jag vill gifta mig med mannen jag älskar! Sug på det alla ni rädda "realister" som endast ser era egna misslyckanden. För jag har större möjligheter än någon annan i min ålder och jag tänker gå min magkänsla även den här gången..
Jennie
måndag 2 januari 2012
Förlovningen
Tänk, så länge vi vart vi, jag och min Markus. Tänk så många timmar vi pratat och pratat, tänk så mycket jag vet och så mycket jag delat med honom. Nu har vi vart ihop i 2,5 år och den 25, den alldeles speciella dagen, vår dag, händ något otroligt!
Det är dagen efter julafton och vi stannar inne hela dagen, ute är det strålande sol och varmt. Vi är i Florida men trots det vill vi bara stanna inne och mysa. Vi lagar frukost, äter rödbetssallad från gårdagen, jag ger Markus ett kärlekspussel i present och han säger bara att han vill ge min present ikväll. Jag ser att det ligger några paket under granen och tänker att jag skall la få dem.. Inte kunde jag ana att det var en helt annan present han hade i tanken. Jag förstår inte hur han lyckades hålla det hemligt. Men det är förståss hela grejen.. Så närmar sig senare timma och vi går in till sängen för att prata om livet.
Vi lägger oss och med att minutrarna går så pratar vi om allt mer minnen och vi pratar om mailet som Markus skickade till mig den där våren innan vi blev tillsammans. Den om att våga, att tro och att hoppa. Helt ovetande är jag om att Markus har förberett sig lite och tänkt igenom fina saker han vill ta upp under vårt samtal. Vi har det så otroligt mysigt som bara vi kan ha tillsammans. Jag halvligger och Markus sitter skräddare bredvid, när vi pratat klart om att man måste våga hoppa i livet sticker han handen under täcket och drar fram något som han snabbt gömmer i sina händer. Jag sätter mig upp och tittar honom rakt i ögonen. Markus säger att han har något till mig, något han vill fråga mig, allt snurrar i skallen på mig och jag tänker att det är ringar han har i handen men jag slår bort tanken med att jag inte borde gå överstyr, det är säkert något annat och jag vill ju inte bli besviken. Men det ligger ett allvar i Markus ögon och helt plötsligt öppnar han händerna och där ligger två små ringar. De är i koppartråd och båda snurrade för att bilda en åtta uppepå, evighetens åtta. Jag svimmar nästan, tittar på Markus och mitt hjärta slår i hundraåtti! Jag vill heta Markus Grip säger han och frågar om jag vill, ja får jag fram och så kommer tårarna. Han trär den provesoriska ringen över mitt finger och sedan storgråter jag. Han gråter med och vi håller om varandra. Jag måste fråga men kan knappt få fram orden. Är vi.. är vi.. Markus.. Är vi förlovade nu? Viskar jag fram när vi ligger helt omslingrade om varandra. Ordet känns helt främmande och jag är chockad över att jag tar det i munnen. Jag gråter och skrattar om vartannat och lyckan är så total att jag inte tror det är verkligt! Ja, säger Markus, vi är förlovade nu Jennie.
Det är dagen efter julafton och vi stannar inne hela dagen, ute är det strålande sol och varmt. Vi är i Florida men trots det vill vi bara stanna inne och mysa. Vi lagar frukost, äter rödbetssallad från gårdagen, jag ger Markus ett kärlekspussel i present och han säger bara att han vill ge min present ikväll. Jag ser att det ligger några paket under granen och tänker att jag skall la få dem.. Inte kunde jag ana att det var en helt annan present han hade i tanken. Jag förstår inte hur han lyckades hålla det hemligt. Men det är förståss hela grejen.. Så närmar sig senare timma och vi går in till sängen för att prata om livet.
Vi lägger oss och med att minutrarna går så pratar vi om allt mer minnen och vi pratar om mailet som Markus skickade till mig den där våren innan vi blev tillsammans. Den om att våga, att tro och att hoppa. Helt ovetande är jag om att Markus har förberett sig lite och tänkt igenom fina saker han vill ta upp under vårt samtal. Vi har det så otroligt mysigt som bara vi kan ha tillsammans. Jag halvligger och Markus sitter skräddare bredvid, när vi pratat klart om att man måste våga hoppa i livet sticker han handen under täcket och drar fram något som han snabbt gömmer i sina händer. Jag sätter mig upp och tittar honom rakt i ögonen. Markus säger att han har något till mig, något han vill fråga mig, allt snurrar i skallen på mig och jag tänker att det är ringar han har i handen men jag slår bort tanken med att jag inte borde gå överstyr, det är säkert något annat och jag vill ju inte bli besviken. Men det ligger ett allvar i Markus ögon och helt plötsligt öppnar han händerna och där ligger två små ringar. De är i koppartråd och båda snurrade för att bilda en åtta uppepå, evighetens åtta. Jag svimmar nästan, tittar på Markus och mitt hjärta slår i hundraåtti! Jag vill heta Markus Grip säger han och frågar om jag vill, ja får jag fram och så kommer tårarna. Han trär den provesoriska ringen över mitt finger och sedan storgråter jag. Han gråter med och vi håller om varandra. Jag måste fråga men kan knappt få fram orden. Är vi.. är vi.. Markus.. Är vi förlovade nu? Viskar jag fram när vi ligger helt omslingrade om varandra. Ordet känns helt främmande och jag är chockad över att jag tar det i munnen. Jag gråter och skrattar om vartannat och lyckan är så total att jag inte tror det är verkligt! Ja, säger Markus, vi är förlovade nu Jennie.
Det var kvällen vi förlovade oss, mer går inte att säga. Man måste nog vara med om det för att man skall förstå hur otroligt fantastisk, overkligt och mindblowing det känns när en annan människa frågar en om man vill leva resten av sitt liv med denna. Det är nästan skrämmande på ett sätt, men på ett helt nytt och underbart sätt. Som att en helt ny tid startar i ögonblicket han öppnar sina händer och man kan inte vänta på att få börja leva i den!
Kärlek från Jennie
Förlovad med Markus Karlsson 25/12-11
söndag 18 december 2011
Vackra namn
Jag tycker så mycket om vackra namn. Och ja, för att erkänna hur det började så var det just när jag satt och drömde om vad jag vill mina framtida barn skall heta, om jag har lyckan att få några.. Här är en liten lista på de finaste namnen jag vet, har ni några egna favoriter?
Flicknamn;
Agnes
Yrla
Signe
Alva
Alma
Eira
Hilma
Nora
Saga
Selma
Elsa
Hedvig
Pojknamn;
Emanuel
Elias
Gabriel
Noah
Josef
Leo
Love
Neo
Och så Jennie då, godnatt!
Flicknamn;
Agnes
Yrla
Signe
Alva
Alma
Eira
Hilma
Nora
Saga
Selma
Elsa
Hedvig
Pojknamn;
Emanuel
Elias
Gabriel
Noah
Josef
Leo
Love
Neo
Och så Jennie då, godnatt!
lördag 17 december 2011
Härlig helg
God kväll i julstöket! Eller mer godmorgon i Sverige kanske.. Jag ligger uppkrupen i sängen, med datorn i knät och har precis sagt god natt till killen. Han kom hem från Bahamas idag vilket inte var en dag för tidigt, behövde verkligen höra hans röst ordentligt och se hans ansikte igen. Vi har pratat hela dagen, och efter det jobbade jag kväll. C var på "sleep over" och L hade sin vän R över. R är en pojke men han är Inte Ls pojkvän, vilket hon är väldigt noga med att påpeka. Det var skönt, de lekte hela kvällen så jag kunde mysa i soffan med gott chaite (tack moster Malin) och titta på Ghost Whisperer (Ja, jag är seriös). Sedan tog det ett litet tag för L att somna men allt som allt var kvällen väldigt lugn.
Igår hade jag också en riktigt bra kväll! Jag och norske Malin åkte till Cheesecake Factory i White Plains och åt middag. Men mest pratade vi nog egentligen. Om allt mellan himmel och jord, hoppas verkligen jag inte malde på för mycket om min egna historia men det kändes nog inte så, hon var inte dålig på att prata hon heller! Vilket jag älskar. Så otroligt skönt att bara kunna babbla på, och känna sig bekväm med en annan människa. Hon verkar också bära ett liknande sätt att se på världen som jag, samt kunna relatera till mina intressen och drömmar i livet. Vilket känns skönt efter allt annat den senaste tiden.
Imorgon bär det av mot stora staden, har inte vart där på en vecka och det känns. Saknar NYs gator och affärer, alla olika sorters människor och ställen att se. Imorgon skall jag till en Flea market och med tanke på bilderna jag sett därifrån ser den riktigt lovande ut! Slår vad om att jag kommer gå runt där inne i timmar.. Mysigt. Sedan skall jag upp till övre midtown lite också och inhandla en del småsaker. För om sex nätter är jag i Florida! Längtar så jag spricker. Men nu måste jag börja försöka sova.
God jul!
Jennie
Igår hade jag också en riktigt bra kväll! Jag och norske Malin åkte till Cheesecake Factory i White Plains och åt middag. Men mest pratade vi nog egentligen. Om allt mellan himmel och jord, hoppas verkligen jag inte malde på för mycket om min egna historia men det kändes nog inte så, hon var inte dålig på att prata hon heller! Vilket jag älskar. Så otroligt skönt att bara kunna babbla på, och känna sig bekväm med en annan människa. Hon verkar också bära ett liknande sätt att se på världen som jag, samt kunna relatera till mina intressen och drömmar i livet. Vilket känns skönt efter allt annat den senaste tiden.
Imorgon bär det av mot stora staden, har inte vart där på en vecka och det känns. Saknar NYs gator och affärer, alla olika sorters människor och ställen att se. Imorgon skall jag till en Flea market och med tanke på bilderna jag sett därifrån ser den riktigt lovande ut! Slår vad om att jag kommer gå runt där inne i timmar.. Mysigt. Sedan skall jag upp till övre midtown lite också och inhandla en del småsaker. För om sex nätter är jag i Florida! Längtar så jag spricker. Men nu måste jag börja försöka sova.
God jul!
Jennie
fredag 16 december 2011
Decemberfoton
Här kommer en liten kort kavalkad av foton från december månad, resten finns på min facebook. Håll till godo! Och god jul till er alla.
-Ny månad, ny kamera!
-Gympepp..
-Lussebullebak med Emma och Veronika.
-På väg till Luciaövning i NYC, me at
5th ave.
-Emma köpte cupcake på Crumbs.
-Margaretaflätan!
-Typ enda kortet på mig som Lucia, tyvärr..
-Grand Central i oljemålningsstuk nästan,
-Emma köpte cupcake på Crumbs.
-Margaretaflätan!
-Typ enda kortet på mig som Lucia, tyvärr..
-Grand Central i oljemålningsstuk nästan,
börjar känna med gc som med sthlm c, vardagligt
resecenter.
-Mitt rum i stundande juletid.
-Mitt rum i stundande juletid.
-Det blir en del Applebees med bla dessa tjejer, Andrea
och Lotta.
Det var lite kort från december. Hejhopp!
Jennie
torsdag 15 december 2011
Snabbt
Hej, är riktigt dålig på att uppdatera här, det med att ha en blogg är inte riktigt min grej kanske.. Men i alla fall, kör en punklista med lite tankar, bättre än inget säg!
-Markus är på Bahamas igen, han åkte i söndags men kommer hem på lördag, känns skönt. Då kan vi prata igen.
-Jobbet går helt okej, allt rullar på och jag har koll på det mesta.
-Ser fram emot söndag. Då skall jag in till stan och julshoppa allt det sista! Skall till en loppis i Lower midtown också som verkar riktigt rolig.
-Nästa fredag åker jag till Florida och min pojke! Ser så otroligt fram emot det att det drar i magen på mig, vill dit nu!
-Jag tittar på julkalendern men den laddar en massa, vilket är en av anledningarna att jag faktiskt skriver här.
-Har börjat fylla på min "Inspirerande rum" mapp något otroligt, längtar efter att bygga hus och göra bo! Ojoj, blått nitton.
-På tal om det! Om tre veckor fyller jag 20! Lämnar mina tonår bakom mig, åh herrejistanes, kan knappt förstå det.
-Nu har nog det hela laddat klart och snart måste jag sova, mamma o ella har åkt till indien också! Önskar dem all lycka.
Puss o god natt!
Jennie
onsdag 7 december 2011
Pånyttfödd
Kära dagbok, ikväll hände något stort. Det började med att jag hittade vad den där fina frisyren jag alltid velat ha hette. Margaretafläta. Och när jag youtubade den hittade jag en video med en otroligt snygg tjej där hon visade utförandet. I bakrunden spelades en fantastisk låt och då jag kollade upp bandet, samt började lyssna på just youtube.. Ja världen, då pånyttföddes jag! Helt otrolig känsla, jag har känt ett tag nu att det är något stort som fattas i mitt liv och förstod nu varför. Musiken, the soundtrack of my life. Och på den vägen är det.. Efter det sprutade olika band emot mig och nu är jag frälst och lycklig! Tänker på gamla konsertminnen och kärlek. Tack världen, tack livet, tack mig.
Några upptäckter ikväll är;
The Tremper Trap
Little Dragon
Bedouin Soundclash
(En annan fläta jag gjort)
Puss och godnatt
Jennie
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)