Bebisarna

Och här har vi dem alltså, våra nya bebisar, Elsa och Artyom! Det är ju inte svårt att gissa vem som hittade på vilket namn.. Elsa tyckte jag passade den här fina damen och Artyom är ett ryskt namn som tydligen betyder jägare, och det är också namnet på huvudkaraktären i ett datorspel.. Alltså Markus ide. Dessa sötnosar har nu gjort sig hemmastadda i vår lägenhet; genom att bla välta ut matskålen ett stup i kvarten, gnaga på våra tår om natten och mer eller mindre riva ner Markus träd, som nu fått flytta ut på balkongen istället. De är syskon och är såklart båda adopterade från ett hem för omhändertagna katter. Elsa och Artyom hittades magra och dana i ett ruffigt området här i Fort Lauderdale, där de fick stå ut med en massa hemskheter. Så vi är glada att kunna ge dem ett mer kärleksfullt hem. Elsa är en mix, men som ni kan se har hon väldigt mycket siames i sig, vilket nog bidrar till den lätt fisförnäma attityden. Bla så har hon redan vant sig vid blötmaten och när det bjuds torrfoder luktar hon bara lite på det och går sin väg. Fint skare va, lite som mig är hon alltså, med andra ord. Men de är hur goa som helst. Lite jobb men värt det. 

Elsa med sina blå ögon, förföriskt minst sagt. 

Mer bilder kommer nog i fortsättningen. 

Pussokram.

Jennie

Familjeutökning

En instagrambild får börja det här inlägget. En av de få inläggen den här sommaren kan man la säga. På ett sätt är det dock en bra grej, det betyder att det händer så mycket annat i livet att jag inte riktigt tar mig tid att sitta ner här och uppdatera, även om det är lite tråkigt också, såklart. Sovrummet vårat blir i alla fall, som ni kan se ovan, allt mer mysigt och hemmastatt. Och på lördag flyttar fler små liv in hos oss, nämligen två små kattungar. En liten tiger och en siamesblanding. Hur det gick till är en lite längre historia, men vi håller nu på för fullt att förbereda lägenheten (och oss också för den delen). Så snart kommer bebisbilder!

(Och så lite fina kuddar, plus våra nya sänglakan uppe till vänster.)

Jennie

3+1=4

När vi precis hade blivit tillsammans, eller hösten efter närmare bestämt, så pratade jag med en vän; hon och hennes kille hade vart tillsammans i fyra år och då tänkte jag oj, fyra år, så länge! Och nu står vi här, 4 år senare och jag tycker det har gått i rasande fart. 

Vi har upplevt en mängd känslor tillsammans, också många platser har vi besökt. Vi har åkt till Gotland, Österlen och Kinnekulle. Vi har besökt Budapest och flyttat till Usa. Vi har vart i Los Angeles, San Diego, Miami, Las Vegas, San Francisco, Sant Augustine, Key West, Mexico, och New York tillsammans. Vi har skaffat vår första lägenhet ihop, i Floridas Fort Lauderdale och vi har förlovat oss, och gift oss i vackra Sala Silvergruva. 

Vi har gått igenom perioder av hjärtskärande saknad och tider med så mycket lycka att våra magar kittlats sönder. För Markus är mannen i mitt liv, min stora enorma kärlek och han gör mig trygg och lugn, galen och lycklig, får mig att skratta och att gråta av saknad när jag är ifrån honom. Han försöker alltid vara den bästa för mig och han är jordnära och full av kärlek. Så jag tackar oss för dessa 4 år och längtar till alla de år som vi har kvar. 

Kärlek och värme. 

Jennie, fru Grip

Guld

Lite härliga smycken från Etsy. 

1, 2, 3, 4, 5, 6.

Jennie

Att älska

Det är svårt att beskriva för andra som inte upplevt det än, hur det är att träffa den människa man vill leva resten av sitt liv med. Det känns liksom rätt, den finns inget tvivel på att det är personen med stort P. Folk säger ofta, när jag berättar att vi redan är gifta, att det måste vart för visumet, som vi gifte oss. Och då svarar jag att visst, att det hände just när det hände har givetvis med omständigheterna att göra, men just det att bestämma sig att leva tillsammans, til the end of time, det beslutet hade vi redan tagit, för många år sedan. 

Jag kommer ihåg när vi vart tillsammans i bara några veckor, jag och Markus, jag satt hemma i hans lägenhet medan han var iväg till jobbet en sväng och jag skrev. Jag skrev en dikt och tänkte på hur jag faktiskt älskade honom, men hur det säkert var för tidigt att säga det. Men jag visste det med hela min kropp, jag älskar den här mannen, jag vill leva mitt liv med honom, bära våra barn i min mage och bli gammal på landet tillsammans. Galet va? Men så var det, veckan efter tog han mod till sig, och en svindlande eftermiddag, i sängen på mitt flickrum, så sa han att han älskade mig. Jag kommer ihåg hur mitt hjärta slog stenhårt och hur jag liksom flöt runt, ett med universum. Så lycklig. Aldrig hade någon sagt så förut, och aldrig hade jag känt så starkt detsamma, vi älskade varandra, vi var oövervinnliga! Och än idag, vi älskar varandra, och inget kan stå iväg för det, inte ens världens hav.

Markus Grip, jag älskar dig.

Fru Grip

Uterum

Jag har förstått att sommaren börjat titta fram där hemma, att träden blir allt grönare och blommorna slår ut en efter en. Att bäckarna porlar och fåglarna sjunger för full hals.. Den där doften av jord sprider sig och allt känns helt plötsligt möjligt i ljuset av den värmande solen.. Här börjar istället säsongen gå från dry season (vilket är den fina årstiden) till hurricane season (vilket är den konstant regnande och väldigt varma årstiden). I Florida finns endast två årstider, och det är alltså dessa.. Så man kan säga att vi går från sommar till vinter här, om tänker vintern som den årstiden man inte alltid ser lika mycket fram emot, som till sommaren. Så visst längtar jag hem, till gröna björkar och salta hav. Men den tiden kommer. I sommaranda tänkte jag därför dela med mig av några uterumsfynd. Bilder från Pinterest, som vanligt. Se och inspireras!

Det var allt för idag, nu skall jag dricka upp mitt kaffe och fortsätta städa, vill att det skall vara prima här hemma för... PÅ SÖNDAG KOMMER MARKUS HEM! Och då menar jag hemhemhem, då lämnar han Italien och det bedrövliga projektet bakom sig och kommer hem för att hålla om mig om natten. Vilket är mer än behövligt, inte bara för att jag sover hundra gånger bättre med hans hjärtas rytm intill, utan också för att sedan januari har han varit hemma sammanlagt en månad ungefär.. Vilket inte någon av oss tycker är ok. Men på söndag är det över, då är den här våren över kan man säga, och vi startar då vår sommar, tillsammans at last! Massa kärlek på det!

Jennie

Färgen!

Jag fullkomligt älskar färgen på de här väggarna! Så otroligt vacker! Kan stirra på den i timmar.. Ok, kanske inte, då skulle jag bli lite galen (eller redan vara galen om jag fick för mig att göra det...), i alla fall, vilken perfektion! Grå/blå/duva. Åhh... Det var allt för idag. Eller just det, tryck på länken! Denna människa (stylisten alltså) är fantastisk.

Jennie

I mörkret ser jag mer

Ibland måste jag blunda för att se saker klarare. Måste stänga av och göra det becksvart i kring mig för att förstå vad det är som jag egentligen vill säga mig själv. För att förstå vad rösten inom mig försöker att förmedla. Förr var det lättare, förr stängde jag ofta av, bara gjorde det mörkt omkring mig och så kom orden krypande.. De liksom omslöt mig och helt plötsligt var jag endast en port för orden.. för det som jag ville säga mig själv, och världen. Nu för tiden är det inte så. Jag vet inte om kontakten helt är bruten men det är svårare nu, att med hjälp av orden komma ända in i min egna kärna... Jag måste blunda ännu hårdare.. Måste stänga ut verkligheten helt och minsta distrahering kan få mig att tappa fokus. Jag förstår inte helt vad det är som har hänt. Vad har fått mig att liksom montera ner den bro jag hade till mitt inre.. Eller mer; de ord jag hade till hjälp att bygga bron mellan mitt inre och mig, här ute i världen. Nu för tiden känner jag mig mer som en del av en verklighet, en del av ett nu, en del av ett samhälle med saker, ting och andra människor än jag känner mig en del av mitt hela jag, en annan värld, en drömmarnas och tankarnas värld. Är det det som händer när man blir äldre om man inte är försiktig.. Eller är det det som händer med människan om man ger för mycket vika till den materiella världen? Förlorar man det själsliga på vägen?

Det känns som att några behåller den där bron, den där bryggan till sitt inre, till världen som målar bilder, och  färger på känslorna, medan andra tappar det. Andra blir för påverkade av det andra sättet att se saker på.. Det hårda, det kalla och realistiska.

Jag förstår varför många konstnärer tar till vinet, drogerna. Man slipper bry sig om vart ramarna går, vad som anses genialiskt och inte, vad som andra gjort innan och vad som är onödigt att utföra igen. Vi liksom försvinner bort från den värld som redan bestämt för oss vad vi bör säga, göra, vi blir mer fria. Vi kan släppa allt detta Att vara och bara vara, bara skapa. De är svaga, de som tar till drogerna för att få känna sig fria... Vi är svaga, som inte kan bara vara, inte bara göra...

Allt blir bäst i mörkret när jag blundar... när jag stänger precis allt ute..
Jag ser bäst med förbundna ögon och jag tror inte att jag är den första som har sagt det.

Jennie

Saker och ting

Kära ni, här kommer ett inlägg fyllt till bredden av vackra ting! De flesta sakerna är från Indiska men också lite smått och gott från Bolia och Pure Love. Något av en önskelista kan man la säga. Direktlänkar hittar ni på min Pinterestsida, på board Home/Furniture/Decor. 

Det var allt för idag, längtar tills jag kommer hem så jag kan strosa runt på Indiska inne i stan, den stora vid domkyrkan! Behöver köpa kuddöverdrag och gardiner till sovrummet, och de är ju lätta att få ner i resväskan.. Den sista stolen här är ju helt fantastisk! Kan inte sluta titta på den! Tänk ett träbord i varm ek, omgivet av dessa stolar med gråa fårfällar draperade över sig! Och i taket några lampor i varmt guld.. Åh, ryser lite vid tanken. Sen kostar de dock skjortan så man får ta och börja samla om det skall bli av! Nu skall jag dock samla ihop mig själv istället, träna och byta om, ikväll skall jag stänga själv på jobbet. Har inte gjort det så mycket än, men ska bli skönt, måste öva på det. Tack och hej!

Jennie

Poem

I think you've heard it all before
Even so, I need to share, so here is more
More of that feeling of sensing that you're lost
More words stating that I do feel crossed
over by my own terrible mistakes
I've been unfaithful to me, and that makes
this poem even more important now,
now that I've made up my mind on how,
how to get up on my feet and rise

'cause sometimes I do miss home
Here I feel like a bad clone
of my former self, just wandering around,
trying only to make english sounds
Not to let my real dreams show
It sounds like a cliche, I know
But it's hard trying to be something you're not
Try to stay cool when I know I'm a lot
more like people when they have grown old
I like a romantic evening, red wine and I'm sold
on judging people before I even said Hallo
You think it sounds horrible, we all do it though
Trying to fit in to a show that we're part of all day
Looking like we don't care so much, but I will say
Just like you I'm more than there is to the eye
and even though I can be shy
I will say that I do love my self quite alot
And from now on, I think I will give my true self a shot!

Jennie 19/1-13 - Första dikten på engelska, nånsin

Skönhet

Kanske inte vad du tänker på när du tänker på skönhet.. Kanske tänker du en riktigt vacker kvinna, och även det är ju sant, skönheten har många ansikten. En är förmågan att skapa fantastiska rum, skönhet som får en lätt knäsvag, vilja krypa in i bilden och bara titta, känna, sitta, beundra. Skönheten har en förmåga att få en att bli alldeles lyckligt matt, som den gång jag såg det här matbordet i oljad valnöt på en Boliaaffär i Sthlm.. Jag liksom tappade fotfästet lite och var tvungen att sitta ner, det var så otroligt vackert. Tror till och med jag blev tårögd, galet va? Ja, men det är sånt skönheten gör med oss, får oss knäsvaga, förundrade och förförda; med konst, med kroppar, ögon, design, inredning, dans, och mer. Dessa rummen hänför mig just nu, vissa mer andra mindre. Alla bilder hittar ni på min Pinterest board Home, där då även alla länkar finns. (Ska bli bättre på att länka direkt, isinom tid)

Det var allt för nu, må skönheten vara med er!

Jennie

Insta-bedroom

Här har vi så fint en liten uppdatering angående sovrummet vårat. Min älskade har vart hemma en sväng från Italien (10 dagar är mer än inga) och vi tog oss då tiden att fara till käraste Ikea (där jag ju förövrigt jobbar nu för tiden) och köpa en fåtölj, som ni ser på fotot i mitten. Den har jag haft ögonen på ett tag nu, det är en nyproducerad version av en fåtölj de sålde på 50-talet, och färgen är härligt mörkblå. Vilket passar utmärkt in i Grå/blå/guld-temat. Som ni kan se har jag även fått hem lite mer succulents som jag planterat och alla pryder nu fönsterkarmen (det är nämligen stället i lägenheten med mest sol). Det är mer än de ni ser på bilden ;) Då den sängen jag ville ha inte finns längre, den bara försvann sådär utan förvarning har vi bestämt oss för att behålla den gamla ramen, även om en kanske inte passa så himla snyggt in så får det vara. Tänker inte köpa något jag halvt vill ha. Därför har även de gamla ikea-sänglamporna stannat men de var ju röda.. Så piffade till dem med lite guldfärg. Har även köpt nya fina lakan, men de får vänta tills Markus kommer hem igen. Sist har vi bilden på de två bröllopsfoton jag valt ut och förstorat upp samt ramat in i några enkla, gråa ramar. Blandar sedan dessa med second-handramar i guld för att slippa den för moderna looken. Och just det! Nattduksbordet också! Det är varsin wirebasket som jag beställt på Urban Outfitters. Så, där var den rumsbeskrivningen, lite långdragen kanske men men.. Det lär komma fler när allt kommer på plats ;) 

Nu skall jag göra mig lite Raw food-middag. Pussokram!

Jennie

Amatörcollage

Här har vi som sagt ett litet amatörcollage gjort i inget mindre än paint, såklart. Men det fyller syftet, det här är inköpen till sovrummet vårat. Det enda som finns där inne nu är en säng, en lampa och en liten bänk.. Det som inte finns med i collaget är dock en dyna till bänken, som jag tänkte sy själv i något fint blått tyg. Sedan behövs det givetvis lite annat smått och gott, men det här är basicsakerna i alla fall. Fåtöljen är mycket varmblåare i verkligheten och ena kudden mer guldig. Men färgerna är i alla fall; Blått, grått och guld. Mina favoriterfärger just nu. Markus litar fullt ut på mig, får se om han godkänner det här.. Men det är jag rätt övertygad om att han gör, who wouldn't? Nu kliar det i fingrarna, dags att åka och leta tyg!

Annars går livet bra, Markus är i Italien fortfarande, längtar såklart som en galning efter honom men har ju fått jobb på IKEA så fyller en del(tid) av mina dagar i alla fall. Längtar också hem till Sverige och håller tummarna att jag kan åka hem en sväng i sommar. 

(Inredningen är från IKEA, Urban Outfitters och Etsy)

Jennie

Att måla eller icke måla..

Det är frågan.. Ja, som jag nämnt i tidigare inlägg (eller var det en statusuppdatering på facebook?) så har jag haft en brutalt stor svacka i mitt skapande, rent allmänt, inte bara skissa, utan också skrivandet. Men sakta smyger det tillbaka, och det är lite som sex; har du väl börjat få igång lusten så växer den för varje dag, inte sant? Tyckte liknelsen var relevant då min senaste skiss är rätt så avklädd, men på en smakfullt sätt vill jag ändå påstå. I alla fall, desto mer jag skissar desto mer vill jag fortsätta. Jag tror delvis det beror på att jag mognat en aning, och förstått att det är inte för resultatet jag skapar, utan för att få den där meditativa stunden då endast motiv, jag, papper och penna/pensel betyder något. Låter kanske klichigt, men det är så det känns. Alla som själva är kreativa på något sätt (de flesta av oss med andra ord) förstår nog vad jag menar. Sedan om man blir mer eller mindre nöjd med resultatet är ju också en del av processen såklart. Har gjort lite andra saker det senaste också, men kommer tillbaka till dem om några veckor. 

Så, nu var det sagt, heja lusten! Nu skall jag kila iväg och börja på ännu en sak som jag funderat på de senaste dagarna.. 

Jennie

25 år

Herrejistanes!! Idag fyller min älskade man 25 år! Inte riktigt klokt. På ett bra sätt. Tror att jag är mer åldersnojig än han själv är. 25.. Wow, dock är han ju, och kommer alltid vara, 4 år före mig, men ändå. Vilken stor pojke jag har! Och tänk så långt han redan kommit i livet. Känner mig löjligt stolt (hur man nu kan rättfärdiga det?) över allt han kan, Markus. Just nu sitter stackarn i Italien, nästan själv, på en Dry dock och programmerar/bygger om. Men när han kommer hem ska jag fira han så det skvätter om'et!

Han är 25 år men redan mer erfaren, klokare och mer intelligent än de flesta i trettio/fyrtioårs åldern. Han är ödmjuk, har ett hjärta av guld och så stöttande och närvarande, trots mil bort ibland, att jag vissa dagar förbluffas över hur jag, just jag, fick just denna man av alla miljarders som vandrar denna jord. Enda anledningen jag kan finna är givetvis att jag är lika fin som han. Och fin är han, han är realistisk, uppfinningsrik, trygg, smart, snygg, supersöt, gullig, finurlig, rolig och framförallt Markus. En sammansättning av en hel uppsjö av egenskaper, dolda talanger, mörka sidor och fantastiskt ljusa också. Och idag blir han 25 år gammal, min man, pojke och bästa vän. 

Så grattis!!! Och massa kärlek.

Jennie