Ett år! Ett helt år!

Tårarna ligger vid kanten, de av lycka letar sig över kanten. Ett år! Ett helt, underbart, spännande, utvecklande, känslosamt och fantastiskt år! Det bästa hittills i mitt liv, helt utan tvekan. För tvekan är inte en del av det här, riktigt stor kärlek tvivlar man inte på.

För vem ger sin flickvän en hel hög av små fina lappar, fyllda av kärleksförklaringar och vackra ord. Vem ser till att hon kan ta sig hundratals mil för att han inte klarar sig utan henne, och inte hon heller. Vem kommer ihåg saker man aldrig kunde föreställa sig och vem viskar till en om livet de skall leva tillsammans. Om alla de drömmar han har och vill uppleva med dig. En man som ger och ger, av känslor, närhet och värme. Han bryr sig om dig i varje stund, och vill alltid ert och ditt bästa.

Igår for tanken runt i mitt huvud, om och om igen. Det kan inte bli bättre, mitt stöd är fulländat. Jag känner mig hel, jag känner mig hel! Och det är stort. Det är obeskrivbart, egentligen. Det här med kärlek. Det är så varm.. Och kittlande, som små små vibrerande känslor i magen.. Och, trygghet! Värme.. Åh, så mycket. Jag vet att jag har funnit den i alla fall. Och det är guld värt.

Jag älskar dig Markus

Lejontrappan

Målning av källarrummet

Packat klart, imorgon slutar skolan och min älskade kommer för att hämta hem mig till västkusten!

Dålig blogg, mycket annat

Jag skriver verkligen inte här mycket. Kanske är lite synd, det är alltid roligt att titta tillbaka, läsa och minnas. Inte heller tar jag foton dessa dagar, vilket kanske känns ännu mer tråkigt. Det är alltid en fröjd att minnas båda vardag och fest med färgglada bilder till hands.. Men kameran känns otymplig att ta med och när jag väl tar med den glöms den alltid bort.. Men det är ju en vanesak också. Början man dokumentera så fortsätter det med tiden mer självklart. Och det vore så mysigt.

Jag skall verkligen ta tag i det, med fotona i alla fall. Bloggen vet jag inte riktigt. Den behöver sig en rejäl makeover känner jag.. Det får komma med fotona, det får kanske förvandlas lite mer till en sådan där fotoblogg. Men vi får se, det är mycket nu de närmaste dagarna. Flytt, farväl, studenter och resa hem. Sedan är det uppackning, målning av rum och inflyttning... Och så börjar jag jobba snart och så är det mer studenter.. Och så.. Markus. Och så är det äntligen min Markus såklart. Och han kan jag ju i och för sig ta kort på, det är ju inte svårt.

Och så var det ju det med boende också. Jag har faktiskt tittat på ett rum idag, och det ser trevligt ut. Dock är hyran betydligt mer än jag har, och vi vet inte riktigt om vi kan få ihop det. Bror Samuel skall ju också flytta till hösten och även han kan behöva extra till sitt boende.

Nu måste jag försöka sova, även om det är svårt med allt i huvudet. Och så är mitt rum i en enda röra vilket också gör mig oroligt. Ty när det är stökigt och smutsigt runt i kring, känns det även så i mitt bröst. Imorgon skall jag försöka få ihop mitt dockhus, gå på möte på ungdomenshus och packa klart..

Sova, just det.

Jennie

Wie, det är sommarvärme!

Orons klump

Jag vet att jag inte skall oroa mig för framtiden. Oro tjänar ingenting till, bättre är att leva nu och här och vara lycklig för stunden. Och jag försöker, men jag oroar mig också. Sådan är jag, en del av mig oroar sig mycket trots medvetenheten om nuets glädje. För det är svårt att inte bry sig, när man precis fått reda på att man inte har kvar sitt boende till hösten. Och inte vet vart man skall ta vägen. När man vet att ens närmsta vänner i staden man bor nu tar studenten och lämnar landet. När man vet att skolan man skall fortsätta på (ja, jag har bestämt mig) är av fascistiskt styre och när man är så osäker på vad som kommer sedan.. Efter trean.

Då växer det en klump i magen. Även om jag vet att det kommer gå bra, det är bara att göra vad som känns bra för stunden. Åka iväg, ta ett jobb, kanske läsa något eller liknande. Men jag blir lite orolig över om det skulle ses som någonting dumt, att bara driva runt. Jag kanske aldrig kommer veta vad jag skall göra med mitt liv, för jag kommer kanske göra det som går för stunden. Kanske kommer det bli så, det kan ingen veta. Jag hoppas det inte förstör något, för jag måste följa mitt egna hjärta. Jag pratar ofta, skämtsamt, om när jag blir stor och har pengar då skall jag.. Men det är inte riktigt min dröm kanske. Jag vet faktiskt inte. Och kan inte veta nu, behöver inte veta nu.

Så nu känns det lite bättre, men jag är fortfarande orolig för saker.. Fortfarande har jag en klump i magen. Hösten.

Tur fan att jag åker hem snart! Då skall vi måla rum och greja. Vi skall äta middagar i solen och dricka öl vid vattnet. Tack för det!

Kärlek (med nytt hopp om fem minuter)

Ha, det lät som en sådant där tacktal efter en stor katastrof.. Kanske är lite så också

Denna långhelg är full av berättelser, minnen och tankar. Det har hänt saker känslomässigt som jag aldrig hade velat och jag har insett hur otroligt elaka människor är.

Men också kan jag tacka för att jag har stöd, någon som lyssnar... Markus, jag älskar dig.

Kaos

Idag har jag vart, ledsen, hoppfull, stressad, arg, mycket arg, frustrerad, hopplös, ledsen igen, pepp, glad, kär, lycklig och nu.. Väldigt trött..

Det är kaos i mitt inre. Jag går ut och springer nu för att varva ner. Kanske kan formulera mig sedan..

Dröm

Idag är det riktigt bra! Förutom att jag är himlans trött känns magen helt varm och kärleksfull. Jag får lust att baka fina cupcakes till min man och dricka kaffe på en filt i solen. Pyssla och sköta om. Som en liten hemmamamma. Och så vill jag ha långt rött hår som flyger i vinden när jag leker med vårt lilla barn. Jag är lite snurrig idag. Ursäkta mig, jag är bara arton. Men de vore så mysigt ju.

Jag vet att du inte har samma förutsättningar. Så tänk om.. Jag inte försöker tillräckligt. Eller tänk om det är.. För mycket. Eller.. Hur.. (Det att jag oroar mig för mycket, det är i alla fall något jag vet.)

Saknar

Söndag

Jag är inte direkt aktiv här, det kan ju skådas. Men det faller liksom inte riktigt på, det där skrivandet. Så jag skall inte försöka dikta ihop något som blir sluddrigt och än mer ointressant än vad det här inlägget tenderar att bli just nu..

Jag har en lätt baksmälla, men hyfsat okej sådan då kvällen igår var riktigt trevlig. Då känns dagen efter värd besväret. Förövrigt drömmer jag om en egen lägenhet med äggskalsväggar och vackra mattor. Om fint porslin och middagar tillsammans. Nu skall jag ta en lång dusch.

Kärlek

Jag älskar att höra till din varma ton, den liksom smeker runt hjärtat. Får det att smälta, bli varmt och ömt. Jag tycker så mycket om att höra dig berätta. När du berättar med glädje, och med rösten mjuk och snäll. Jag lyssnar och tycker även om dig när tonen inte andas lycka, kanske är det frustration, ilska eller sorgsenhet som du vill berätta om. Jag lyssnar då med, och jag vill att du skall veta det.

Du gör mig varm i hjärtat.

Liten klump

Djupa andetag och tankar om möjligheter. Tankar om det som går, och inte det som bryter ner. Djupa, lugna andetag. Känn att det går, känn att det fixar sig. Ta tag och dra, få kontroll över mängden, solla och lär. Andas långsamt, allt är en början. Aldrig ett slut. Se det positiva. Vi kommer kunna andas, oroa dig aldrig för framtiden. Det gör det bara svårare att möta den.

;Skolarbeten, sommarboende(!), höstboende, framtidsboende.. Boende..

Så jag tog håltimmen till att drömma mig bort bland underbara klänningar

http://www.desireclothing.co.uk/

Tillbaka till .. Verkligheten. Skolan.. Usch, säger jag bara. Jag vill ha vackra kläder, parkhäng och rövin. Det skall jag fixa. Jag vill bara göra saker jag tycker om. Jag vill brinna. Jag skall.