Hoppsan!

Ojojoj, jag borde skämmas, den här bloggen är ju nästan död.. Trots att det egentligen finns ton av ord att fylla den med. Pga av vår månadsdag <3.

Just nu befinner jag mig i Sala, i ett litet rum med snetak, en ful talva och skevt golv. Ganska trivsamt om jag får säga det själv. Jag kom nyligen från en dubbellektion där jag körde enkelriktat, rondell och vänstersväng i rondell. Plus jävligt många högerregels korsningar, dumma människor som springer ut i vägen och annat spännande. Yes, jag körde alltså bil. Är på intensivkurs och har kört sedan i måndags. Idag är det även risk 1:an och sedan bär det tillbaka till Uppsala över helgen. Och så är det på't igen nästa vecka.

Förra veckan var det teaterföreställningar, och jag tänker inte ljuga och säga att det var otroligt roligt och att vi var fantastiska men däremot så gick det faktiskt bättre än vad jag trodde det skulle. Publiken var nöjd och jag fick bara fem blåmärken och tre rivsår av att ha skjutsats ut och inte genom dörrar. Det var fars och en tämligen fartfylld sådan (I alla fall när vi fick till det). Jag övervann också ex antal rädslor och sprang runt på scenen endast iförd strumpbyxor och ett tajt (För litet) svart nattlinne i sliskigt material. Den du! Allt för konsten.. Eller hur var det nu?

Det bästa med förra veckan var såklart att Markus var där! Han kom redan på premiärdagen, onsdag, och insisterade på att få kolla, vilket han mer eller mindre gjorde också varje dag efter det. Det var så otroligt skönt att kunna se honom, antingen där i publiken eller bakom med en lugn famn om allt skulle gå åt pipan. Markus, han ger mig styrka den där killen!

Åh! Det är så härligt mycket nu. Igår kände jag dock att jag blev lite stressad, men idag har jag tagit mig samman och ser på allt med spänning igen! Jag håller också på att söka som au pair i Usa och allt rullar på fint. Nu är det dags att börja plåta smöriga bilder av mig och barn och även spela in en video med samma tema! I sommar åker förhoppningsvis jag och älskligen till Fort Lauderdale och tittar på lägenhet till honom (Som flyttar dit i aug!). Och om.. 96 dagar tar jag studenten! Och om en månad har jag förhoppningsvis ett körkort i mina händer! Mumms på livet säger jag bara.

PLUS att idag fyller Vi 20 månader och jag kan erkänna att jag var tvungen att tänka till lite för att få fram den siffran. Så många månader börjar det bli nu! Älskar det <3

Och honom.

Puss

Premiär - Rampfeber

25 januari - Vi Är

Så var det återigen den 25:e i månaden. Nu den 25:e januari 2011, då den 25:e juni 2009.. Jesus vad tiden går, som man säger. För allt går den.. Framåt hela tiden och det vill jag säga är bland det vackraste. Att jag lever, du lever. Att vi lever i tiden, vi har ett förflutet, ett nu och en framtid tillsammans. Du och jag min älskade, kommer du ihåg, vi Är.

Då var jag 17, du 21! Nu är jag 19 och du snart 23.. Åh, vad vackert våra siffror passar ihop! Så fint, ojämt, jämt, ojämt, jämt.. Så kommer det alltid vara. Vi på samma; Jämna år, ojämna år! Haha, vad vackert. Det hade jag inte tänkt på innan. Se, man ser något nytt hela tiden.

Vår första månadsdag på 2011.. Och du är i Japan och jag i Uppsala, fast att vi båda är från Orust. Tänk, jag tror det säger mycket om hur livet kommer se ut för oss två. Vilket är tur, att vi är lika. Vill lika. Vi vill ha det bästa från två världar, tryggheten i en älskades famn och äventyret i nya upplevelser långt ifrån våra hemtrakter. Och det bästa med oss är att vi inte bara vill, vi kan! Det kallar jag att känna sig lyckad det.

Min Markus

Underbara liv

Oj, det är ju till och med skämigt, hur lite jag skrivit i bloggen det senaste. Eller det senaste året, för att vara helt sann. Jag vet inte riktigt vad det är som gör det. Den här känslan av att inte behöva skriva. Jag skriver verkligen sällan, vilket är tråkigt. När jag gör uppgifter i skolan, och skriver, blir resultatet (Helt ärligt) oftast strålande och jag känner mig stolt och lycklig. Men utan kravet att behöva producera någonting så passar aldrig tid och känsla ihop, jag har inget jag vill sätta på pappret.

De enda gångerna som jag känner behovet är om jag är riktigt arg, ledsen eller vilsen. Då kommer det ofta ord forsande som måste sättas på pappret. Och hur roligt på en skala är det, att det enda material jag har från det senaste året är skrifter om ilska och besvikelse. I själva verket har ju det senaste året vart en av lyckligaste i mitt liv. Men tyvärr säger mina alster motsatsen. Och det är riktigt tråkigt. Jag blir lite rädd att när jag om några år sätter mig och går igenom det jag har, att jag bara skall komma ihåg ilskan, då det är nästan de enda dokumenterade känslorna. Och det är ju skrämmande. Jag som mår så underbart just nu, hoppas mitt framtida jag inte glömmer bort det!

Nu skall jag prata med Markus! Han är i Japan och jag är så otroligt stolt! Vi skall ha massa bebisar och de skall smörjas med Weleda Baby oil! Så det så!

Puss

Nyår!

1,5

Ett o ett halvt år.. Trots magkramper o spysjuka älskar jag honom, och lite därför också. För vilken pojkvän torkar mattan efter en lite (eller i detta fall tämligen explosiv) olycka och vem hämtar inte mackor o håller om en i smärtorna. Om inte den bästa pojkvännen i världen! Jag älskar dig Markus, och även om min inlägg kommer mer sällan, eller mina månadsuppdateringar minskar, så har inte det med vår kärlek att göra. För kärleken vår är stadig och vacker, nu som då och jag vet, och vill, och hoppas, att åren som kommer är våra också, tillsammans, du och jag. För att se mina drömmar, det är att se dig i dem, och jag älskar oss för det, för att vi tror och vill, och framförallt kan.

2011 kommer bli ett galet år, för oss båda. Och tänk att vi får uppleva det tillsammans!

God morgon

Nu stundar en ny dag, och dagen är första december 2010.. Jag ligger frusen kvar i min säng och önskar det var varmare utanför täcket.. Eller också att det var varmare under det, helst i form av en annan kropp intill. Och då Markus såklart.

Idag är det återigen dags att le mot världen, jag skall spendera hela min eftermiddag i vuxenskolans lokaler här i Uppsala, diskutera elevråd med representanter från seco, och efter det bjuds en kväll med Fanny. Jag tjänade en hundring extra igår genom att slinga min boendevärds hår och tänker därför onsdagen till ära, lägga den på mat i stan. Och sedan blir det en öl eller två, i min goda väns lag.

Jag känner mig lättad och nöjd med livet idag, trots att endast någon timma gått i vaket tillstånd. Jag har fått sagt det som kändes obekvämt, och även om jag kan låta dramatisk var det inte mer än så. Något jag ville få sagt bara. Jag känner mig nu varm och lugn, och hoppas min andra hälft inte tog allt för illa upp.. Det var i så fall inte min mening. Jag längtar tills jag får höra hans röst igen, i ett något piggare tillstånd.

Visst blir man trött och arg på alla de som agerar själviskt och oproffsigt. Markus har en sådan där borta i Usa, och jag har mött typen förut. De som utan någon som helst självinsikt inte kan ta en diskussion. De offersätter sig själva, skyller ifrån sig, använder sig av skamverktyget och försöker skuldsätta den andre i fråga, istället för att klara av att se saker ur olika perspektiv eller argumentera vettigt för sin sak. Det är tragiskt och frustrerande. Visst vill man bara skratta åt det, men det är verkligen enerverande, att de här människorna finns. Så in i norden tycker jag illa om människor som i en diskussions situation, eller liknande inte kan ta till sig det den andre parten säger, utan istället sätter sig i en försvarsställning som går ut på att offerförklara sig själv. Att den inte skäms över sig själv, tänker jag då. Fy.

Nu skall jag upp och laga mig lite frukost, sedan blir det dockhuspill följt av skola och sedan mot staden. Emellan skall jag hinna ringa älsklingen också. Skall bli skönt, saknar han så in i norden just nu. Och vill egentligen inte att det skall bli fel mellan oss på något sätt. Så är lite besviken för att jag är tvungen att säga saker hela tiden, eller för den delen fälla tårar. Ibland måste jag bara gaska upp mig och skita i skiten som snurrar i mig. Men det är mycket nytt nu, många tankar som far. Funderingar och oroligheter.

Men det är inget som förstör mina dagar. Jag är så nöjd med mitt vackra liv att hälften vore nog. Man kan ju fråga sig vad jag gjort för att förtjäna så här mycket gott! Måste vart i något liv innan detta.

Med kärlek

Jennie

Virrvarr av allt

Just i denna sekund mår jag inte så bra, inte alls faktiskt. Jag är som i stormens öga, men här är det ju inte stilla. Här river vinden hål i seglen och jag håller hårt i rodret. Jag vet vart jag skall styra, jag vet att jag är i stormen nu, men att ljuset finns. Men just nu är det lite mycket. Just nu är det bäckmörkt och jag måste dö en smula här inne, för att kunna se allt klart igen.

Det är en teater som snart har premiär, människor jag längtar bort från, det är sista året i skolan, det är nya tider. Det är jul snart, och det är oro i hemmet jag lever i. Trivseln jag försöker hålla kvar vid rinner genom fingrarna på mig och jag vill bort. För en gångs skull göra mig ett Eget hem. Det är skolan och det är körkortet. Det är bokade lektioner som jag inte vet hur jag skall få tid till och det är relationer till familjen jag undrar om de skall gå ihop.. Allihop. Det är längtan och saknad. Det är den bitande känslan av att jag är för långt bort. För långt bort. Det är nya tider, som jag inte kan förutse. Det är att släppa kontrollen och inte oroa sig. Men det är längtan, längtan till lugn i hans famn en stund. Inte prata om sen, inte prat om då. Bara nu. Bara vila i hans armar för en stund.

Det är projekt och det är au pair, det är människor jag inte tycker om. Varför kan jag bara inte tycka om.. Det är tankar om vad som är bäst för mig, vart skall jag gå. Hur skall jag gå. Det är tröttheten över folks oengagemang och irritationen över de som inte säger något. Det stora beslut som fattas och det är framtid som skapas, ständigt, i allt. Och det är sorgsenheten när man förstår lite mer om varför världen är så svart.

Och det är leenden, det är det där extra som får en att vakna inombords. Det är en liten försäkran om kärlek, det är en människa som öppnar sig och en annan som skrattar med en och säger att den tycker oss. Det är ljus i allas fönstren och en förväntan i barnens ögon. Det är stundande vila och längtan till den, som för oss framåt. Det är tryggheten i att veta att han alltid finns där för mig, och att jag finns här för honom. Det är lyckan i talet två och vetskapen om min intelligens, min klarhet och min enorma styrka. Det är viljan att kämpa mot allt som är fel med det ikring, och allt som gör att jorden surnar. Det är glöden i bröstet som trots allt alltid lever vidare och som för oss framåt, och som får oss allt närmre varandra för vart steg. Det är spänningen, i att inte veta vad som komma skall. Och det är den kittlande känslan som säger mig att jag hela tiden lär mig nya saker, det är storheten i att redan ha förstått, att allt spelar roll i vår resa. Allt.

Det är nuet och energin, det är ljuset som nalkas och det är orden. Det är orden som aldrig lämnar oss. De som får oss att ta oss vidare, orden räddar människan, gång på gång. De hjälper oss och utan dem hade det inte gått. Jag tackar dem.

Och just i denna sekund, nu när jag skriver denna mening, börjar molnen att sakta, sakta klarna. Det är ännu mörkt men jag anar en dis av ljus omkring mig. Rodret håller jag med allt stadigare tag och jag vet nu, så som jag alltid vetat i mitt hjärta, att det är ingen fara. Varje storm har ett slut, och efter mörkret segrar ljuset över natten.

Och då hör jag det i vinden, jag vet inte om det är min röst, om det är hans eller vår.. Men orden vaggar mig in i sömnen..

Det kommer bli bra, det kommer bli bra

Även om det inte känns som det ska
Att vara ifrån den man älskar som mest
Att inte kunna hålla om den man håller som bäst

Men det kommer bli bra, det kommer bli bra
För efter veckor har gått då ses vi igen, vi ska
Då hålla så hårt, så som vi gör som bäst
Och vi vet båda två, att vi kommer klara vårt test

Och allt där till, det som gör mig stirrig, det kommer också gå bra. Så enkelt är det.

Jennie (Älskar livet, och Markus)

17 månader

17 månader. Vi firar 17 månader idag.. Jag var 17 år när vi blev tillsammans.. Nu fyller jag snart nitton, herrejesus vad tiden går framåt hela tiden.

Just nu händer det tusen saken, men det spelar egentligen ingen roll hur det kommer att bli. För vi älskar varandra. Och vi vet båda två att det kommer gå bra. Som Markus sa; Vi kommer stå där när vi är trettio och så kommer vi titta tillbaka tio år och så kommer vi undra vad det var vi var oroliga för. Och så kommer det bli, ingen ide att oroa sig. För kärleken är störst, och den är hos oss stabil och svindlande härlig.

Det bästa avsluta

Jag måste bara skriva ett litet inlägg till, denna underbara dag. Open Mic gick strålande! Trots lite oro i början, försening och sådant så blev kvällen en afton i lyckans tecken! Det var både lyckat och jag blev så lycklig.. Började till och med gråta då en förtjusande dam avslutade kvällen med, troligtvis den vackraste stämma som jag hört! En glädje, charm och utstrålning hade tjejen också. Och flera andra fina nummer också för den delen, lovely!

Och jag älskar Markus! Har jag sagt det? Jo, jag älskar Markus ner i tårna och upp i huvet!

Kärlek från en gladans Jennie

Bra dag!

Jag blir så arg, men fram för allt blir jag besviken. Jag tror inte det ligger hos mig längre, så nu väljer jag att varken gråta eller gorma. Jag tänker lägga det åt sidan helt och låta det vara.

Idag skall jag vara konferencie på Open mic på huset. Och trots vissa så att säga, mindre aktiva människor, har vi ändå lyckats få ihop allt! Jag har dragit i lite trådar, och så också Dag och några. Så nu blir det full rulle! Skall bli så roligt. Brukar alltid gå ifrån de kvällarna med en känsla av att allt är möjligt och förutom den lilla grejen nu på eftermiddagen så har dagen varit riktigt fin! Dagen har liksom en fint ljus över sig, trots snöstorm och kyla, och idag är en sådan där lycklig dag! En självförtroendets dag! Jag är så himlans bra, mitt dockhus börjar bli klart och trots skavanker är jag stolt över att jag fått ihop det trots allt. Idag hade vi framförande av egenskrivna tal på svenskan och jag fick ta emot åtskilligt med beröm :) Vilket gjorde mig stolt över mig själv. Jag är verkligen duktig när det gäller! Och jag lämnade även in en historiauppgift som jag är tämligen nöjd med, vilket kändes som en liten sten som lättade från hjärtan. Nu är jag super sugen på att träna, skulle gjort det igår men hann inte med då läxorna åt upp mig. Men imorgon då jävlar!

Nu skall jag ha gymnastik.

Jennie

Inredningsbloggar förgyller min dag!

Jag sitter för tillfället och slukar intredningsbloggar så det skvätter om ett! Jag blir nästan kåt av alla soffor, kök och golv. Detta köket är kanske inte mitt drömkök, men iden med att ha någonstans i köket för något bekvämt att sitta i älskar jag! (Se i hörnet av rummet) Då kan gästerna sitta och prata, eller ta det lugnt med ett glas vin medan värdarna lagar mat, eller vise versa ;)

(marie claire maison)

Jennie

Markus

Min älskling har skickat mail till mig. Flera stycken. Min kära är stor, och duktig. Mogen och ambitiös. Åh, nu är han i Miami. Lite närmre mig kan man säga. Och jag längtar efter honom så det dunkar i bröstet!

Morgon, morgon

Snö, blöt, blöt, kall och fuktig snö. Det knarrar inte lika fint som finsnö, inte lika vackert som nyfallen lätt och luftig snö, inte lika bra att gå i heller. Jag blir lite blöt jag med, i snön.

Jag tog mig duktigt ner till stan i morse, vi skulle träffas på stadsbibblan under historialektionen och samla ihop litteratur inför ett uppsatsarbete (jag vet inte vad jag skall skriva om). Och väl där, endast tio minuter sen, för bussen fastnade i den lilla backen utanför botan, ja då får jag reda på att lärarinnan är hemma med sjukt barn och att vi inte behövt komma. Fy, fy, fy. Så jag handlade toapapper, frukt och smootie och begav mig hem.. För att komma på att jag glömt det viktigaste; Tamponger och smör till baket jag måste göra senare! Attans, det får la inhandlas på (mycket dyra) tant grön här i Håga då..

Men trots denna morgon är jag stabil och nöjd, Markus ringde i morse och vi fick prata ett bra tag. Ikväll skall jag städa o tjäna lite pengar.. Och så tänkte jag skriva ett cv också, kan vara bra att ha, tänkte kolla om Smultron (hyrlokal för fester, samt kök, o inkl serveringspersonal då) har behov av extra personal. Hoppas på att de behöver någon!

Nu sitter jag och dricker smootie och äter äppleklyftor och hoppas att inte min bildlärare är insnöad, med tanke på hur sugen jag är på att måla på min oljemålning.

Jennie

Snygga mig

Ny layout! Hoppas den tillfredsställer ert öga. Är dock inte nöjd med färgen på sidorna riktigt. Funkar inte helt till det svart, vita. Men den får funka så länge!

Soo long fuckers!

Jennie

Denna dag

Idag har solen lyst och stänkt glitter över åkrarna. Jag har målat mitt dockhus i glimmande gult och längtat efter julen. Fast mest har jag längtat efter Markus. Idag har jag verkligen längtat med hela kroppen, ni vet ni som saknat någon mycket, hur det känns i bröstet. Det blir ofta extra påtagligt när vädret är vackert, när jag fryser om nosen och när mina händer känner sig tomma.

Idag har jag vart på teatern, det känns som om det börjar närma sig föreställning i kroppen nu och tyvärr blir jag lätt irriterad (mest på mig själv) när saker inte sitter ordentligt. Men jag börjar tro mer på pjäsen nu, idag var många riktigt duktiga, även om slutet av repet kanske spårade ur en aning, men ändå.

Nu är det natt och jag borde verkligen sova, men Markus installerar något där borta i Usa och jag väntar på att han skall bli klar så vi kan fortsätta prata lite. Så jag får berätta om min dag, den känns liksom inte klar om jag inte får dela den med min kära, och då är det ändå inte skönt att sova. Så i väntans tid skrev jag ett litet inlägg. Kärlek till er alla!

Jennie

Vem bestämmer hur jag är?

Jag bestämmer hur och vem jag är. Det är bara jag som gör det. Det jag vill kan jag, och det är bara jag som bestämmer vad det är. Och hur jag skall göra det. Jag vet inte vad någon annan tycker och känner, men jag vet var jag står och jag bestämmer mig här med för att jag bestämmer vem jag är, hur jag ser ut för mig själv och vad jag tycker om mina kvaliteter. Ingen kan säga att det är på ett visst sätt. Eller att jag är lik någon.

För nu bestämmer jag att jag är underbar, och om jag har något som någon annan blir ledsen av så skall jag ta det till mig, jag skall vårda det väl och jag skall förstå, sätta mig in och jag skall leda mig själv rätt. För jag, endast jag har kontroll över mitt eget liv och vad jag gör med mig själv. Och endast jag bestämmer hur jag vill se på mina egenskaper, hur jag väljer att tackla dem, och hur jag väljer att bedöma situationen.

Jag måste släppa kontrollen över andras sätt att vara, jag måste släppa rädslan över domen jag tror mig skall få hela tiden, och jag måste ta kontrollen över mig själv. Ty jag är den enda jag kan tygla. Jag kan inte bestämma hur andra skall vara, eller inte vara.

Jag är otrolig, jag har många fantastiska egenskaper och jag en riktigt mysig flickvän. Jag är öppen, känslofull, spännande dramatisk, och jag lever med mitt sinnes alla dofter nära inpå. Jag är trevlig, mjuk, intelligent, mogen för min ålder, vaken och jag är modig och stark. Jag är svängig och explosiv, ambitiös och hel! Men jag är också stillsam, iakttagande och funderande.

Jag är Jennie, och som alla människor har jag saker som jag inte är lika stolt över, men nu förstår jag att om det är någon som bestämmer hur jag ser på mig själv så är det jag. Och jag älskar mig för att jag har svårigheter med vissa saker, för sådan är jag. Men vad jag älskar mer, är att jag kan lära mig att bli bättre och ta kontroll över vad det är och göra något åt det.

Jag måste förstå att Markus inte menar något illa, att han älskar mig för den jag är och att det är endast jag som sätter hinder för mig själv genom att låta fördomar och vidskepelser kväva mina positiva känslor. Jag tänker därmed tänka den här tanken när jag börjar balla ur; Jennie, du har kontrollen, du väljer hur du ser på dig själv, jag älskar dig!

Puss på det!

Dessa två, denna gudomliga skönhet

Klassiska pianostycken

Att jag inte förstått bättre genom åren.. Att jag inte tagit mig för att verkligen leta, finna och vrida och vända på det som får mitt hjärta att slå stilla slag, och min kropp att andas med helheten.. Dessa fantastiska musikstycken som är allt jag letat efter och allt jag kan önska mig ur tonernas värld, dessa klassiska pianostycken. Så totalt tillfredsställande och fullkomligt känslofyllda. Åh, att jag inte förstått att det här är vad jag alltid hungrat efter. Men nu, nu förstår jag.

Design

Har du någon gång sett något så vackert att du skulle kunnat brista ut i gråt? Jag talar inte om en mammas ömma händer, ett barn klara ögon eller höstlöven som faller. Jag talar om konstverk, det jag menar är möbler. Dessa träsnidade hyllor och mörkröda sammets soffor. Känslan av hänfördhet, respekt och en gudomlig skönhet.

Jag säger dig, utan att ljuga. Att så, att den känslan frambringar riktigt väl utförd design. Ofta i form av varma trähantverk, oljade ekgolv och total harmoni. Denna design. Nu förstår jag, jag älskar det.

(Bild någonstans ifrån)

Jennie

Du vet när det spritter i bröstet!

Kärlek, kärlek, kärlek! Nu intar den kroppen, smälter alla faror bort och lämnar efter sig solsken, värme och lycka.

Åh, vad varm jag blev, det kittlar och leker i varje vrå av min kropp och framtiden, nuet och då, alla ler de emot mig. Vad otroligt lyckligt lottad jag är; Intelligent, vacker och god! God som en godsak, nu varm som en bulle.

Och vem är det då som tänt mina eldar och värmt upp mitt hjärta, om inte mannen i mitt liv. Min älskade Markus, som betyder så mycket.. Ja, du betyder Så mycket för mig.

Tack!

Åh, efter senaste inläggets publicering måste jag säga att jag känner mig mycket lättad! Så skönt att skriva en snutt, och på så sätt låta skiten rinna av mig och istället fastna på pappret. Nu är jag botad, nöjdare och lugnare. Det hjälper mig verkligen att skriva några stycken av känsloskildringar för att kunna lämna dem bakom mig, och för att kunna slappna av. Känner mig betydligt renare och varmare igen.

'couse Bby, I'm back!