dikta.txt

står här äntligen med min nästa intill
tiden från vår dag har som stått still
vi tittade varandra i ögonen och log
klockan stannade och våra hjärtan slog

nu jag sluter mina ögon för att begrunda
med dig vid min sida känns allt annorlunda
jag ser världen med ett till perspektiv
det är inte bara jag utan också ditt liv

här går vi vidare mot våra egna äventyr
full fart och ingen vet vem som styr
kärlek som driver tåg så man kan komma bort
du ska veta att den hand du håller är av en sådan sort

som håller hårt och håller dig intill
när tiden går fort och när den står still.


-från Markus, sensommar/höst 2012

Sovrummet.. Och idag.

Sitter och fnular på sovrummet, jag ändrar ju mig för jämnan.. Och nu står jag mellan att hänga gardiner bakom sängen eller en sådan här lösning; två svartvita foton med borstad guldram. Vet inte.. Vill ju få in lite textilier.. Men detta hade kanske också vart kul.. Svårt. I alla fall, saknar mannen som tusan, inte van vid att han är borta nu ju, han har ju vart hemma i två månader nästan! Nu är jag dock påväg till en jobbarkompis på lite poker och vin. Blir nog bra. Har börjat längta efter jul också, strååålande jul. Ha det fint.

Jennie

Tid

Nu har min bejbi åkt över havet igen, saknar honom redan.. Två veckor. Hoppas de går fort.

Jennie

Dessa landshövdingshus..

Drömlägenhet, dröminredning, drömläge... Kommendörsgatan, Majorna.. Åh du ljuva gata!

Jennie

När jag dör...

vill jag vakna upp i den här lägenheten...

Jennie

Drömmar

1, 2, 3.

4 år och 1 månad sen första kyssen. Du är det finaste jag vet.

Mood board

(Klicka på bilden så blir den större!)

Det var såhär.. För någon vecka sedan så kläckte Markus tanken om att det kanske (äntligen) är dags att göra sig av med den gamla expedit-möbeln i gästrummet och istället få in lite annat, betydligt snyggare.. Och som ni kan förstå var jag inte sen att nappa på ideen. Det här är resultatet, en mood board för gästrummet är skapad. Nu är det bara dags att få dröm till verklighet. Så roligt!

Pussokram.

Jennie

Bebisarna

Och här har vi dem alltså, våra nya bebisar, Elsa och Artyom! Det är ju inte svårt att gissa vem som hittade på vilket namn.. Elsa tyckte jag passade den här fina damen och Artyom är ett ryskt namn som tydligen betyder jägare, och det är också namnet på huvudkaraktären i ett datorspel.. Alltså Markus ide. Dessa sötnosar har nu gjort sig hemmastadda i vår lägenhet; genom att bla välta ut matskålen ett stup i kvarten, gnaga på våra tår om natten och mer eller mindre riva ner Markus träd, som nu fått flytta ut på balkongen istället. De är syskon och är såklart båda adopterade från ett hem för omhändertagna katter. Elsa och Artyom hittades magra och dana i ett ruffigt området här i Fort Lauderdale, där de fick stå ut med en massa hemskheter. Så vi är glada att kunna ge dem ett mer kärleksfullt hem. Elsa är en mix, men som ni kan se har hon väldigt mycket siames i sig, vilket nog bidrar till den lätt fisförnäma attityden. Bla så har hon redan vant sig vid blötmaten och när det bjuds torrfoder luktar hon bara lite på det och går sin väg. Fint skare va, lite som mig är hon alltså, med andra ord. Men de är hur goa som helst. Lite jobb men värt det. 

Elsa med sina blå ögon, förföriskt minst sagt. 

Mer bilder kommer nog i fortsättningen. 

Pussokram.

Jennie

Familjeutökning

En instagrambild får börja det här inlägget. En av de få inläggen den här sommaren kan man la säga. På ett sätt är det dock en bra grej, det betyder att det händer så mycket annat i livet att jag inte riktigt tar mig tid att sitta ner här och uppdatera, även om det är lite tråkigt också, såklart. Sovrummet vårat blir i alla fall, som ni kan se ovan, allt mer mysigt och hemmastatt. Och på lördag flyttar fler små liv in hos oss, nämligen två små kattungar. En liten tiger och en siamesblanding. Hur det gick till är en lite längre historia, men vi håller nu på för fullt att förbereda lägenheten (och oss också för den delen). Så snart kommer bebisbilder!

(Och så lite fina kuddar, plus våra nya sänglakan uppe till vänster.)

Jennie

3+1=4

När vi precis hade blivit tillsammans, eller hösten efter närmare bestämt, så pratade jag med en vän; hon och hennes kille hade vart tillsammans i fyra år och då tänkte jag oj, fyra år, så länge! Och nu står vi här, 4 år senare och jag tycker det har gått i rasande fart. 

Vi har upplevt en mängd känslor tillsammans, också många platser har vi besökt. Vi har åkt till Gotland, Österlen och Kinnekulle. Vi har besökt Budapest och flyttat till Usa. Vi har vart i Los Angeles, San Diego, Miami, Las Vegas, San Francisco, Sant Augustine, Key West, Mexico, och New York tillsammans. Vi har skaffat vår första lägenhet ihop, i Floridas Fort Lauderdale och vi har förlovat oss, och gift oss i vackra Sala Silvergruva. 

Vi har gått igenom perioder av hjärtskärande saknad och tider med så mycket lycka att våra magar kittlats sönder. För Markus är mannen i mitt liv, min stora enorma kärlek och han gör mig trygg och lugn, galen och lycklig, får mig att skratta och att gråta av saknad när jag är ifrån honom. Han försöker alltid vara den bästa för mig och han är jordnära och full av kärlek. Så jag tackar oss för dessa 4 år och längtar till alla de år som vi har kvar. 

Kärlek och värme. 

Jennie, fru Grip

Guld

Lite härliga smycken från Etsy. 

1, 2, 3, 4, 5, 6.

Jennie

Att älska

Det är svårt att beskriva för andra som inte upplevt det än, hur det är att träffa den människa man vill leva resten av sitt liv med. Det känns liksom rätt, den finns inget tvivel på att det är personen med stort P. Folk säger ofta, när jag berättar att vi redan är gifta, att det måste vart för visumet, som vi gifte oss. Och då svarar jag att visst, att det hände just när det hände har givetvis med omständigheterna att göra, men just det att bestämma sig att leva tillsammans, til the end of time, det beslutet hade vi redan tagit, för många år sedan. 

Jag kommer ihåg när vi vart tillsammans i bara några veckor, jag och Markus, jag satt hemma i hans lägenhet medan han var iväg till jobbet en sväng och jag skrev. Jag skrev en dikt och tänkte på hur jag faktiskt älskade honom, men hur det säkert var för tidigt att säga det. Men jag visste det med hela min kropp, jag älskar den här mannen, jag vill leva mitt liv med honom, bära våra barn i min mage och bli gammal på landet tillsammans. Galet va? Men så var det, veckan efter tog han mod till sig, och en svindlande eftermiddag, i sängen på mitt flickrum, så sa han att han älskade mig. Jag kommer ihåg hur mitt hjärta slog stenhårt och hur jag liksom flöt runt, ett med universum. Så lycklig. Aldrig hade någon sagt så förut, och aldrig hade jag känt så starkt detsamma, vi älskade varandra, vi var oövervinnliga! Och än idag, vi älskar varandra, och inget kan stå iväg för det, inte ens världens hav.

Markus Grip, jag älskar dig.

Fru Grip

Uterum

Jag har förstått att sommaren börjat titta fram där hemma, att träden blir allt grönare och blommorna slår ut en efter en. Att bäckarna porlar och fåglarna sjunger för full hals.. Den där doften av jord sprider sig och allt känns helt plötsligt möjligt i ljuset av den värmande solen.. Här börjar istället säsongen gå från dry season (vilket är den fina årstiden) till hurricane season (vilket är den konstant regnande och väldigt varma årstiden). I Florida finns endast två årstider, och det är alltså dessa.. Så man kan säga att vi går från sommar till vinter här, om tänker vintern som den årstiden man inte alltid ser lika mycket fram emot, som till sommaren. Så visst längtar jag hem, till gröna björkar och salta hav. Men den tiden kommer. I sommaranda tänkte jag därför dela med mig av några uterumsfynd. Bilder från Pinterest, som vanligt. Se och inspireras!

Det var allt för idag, nu skall jag dricka upp mitt kaffe och fortsätta städa, vill att det skall vara prima här hemma för... PÅ SÖNDAG KOMMER MARKUS HEM! Och då menar jag hemhemhem, då lämnar han Italien och det bedrövliga projektet bakom sig och kommer hem för att hålla om mig om natten. Vilket är mer än behövligt, inte bara för att jag sover hundra gånger bättre med hans hjärtas rytm intill, utan också för att sedan januari har han varit hemma sammanlagt en månad ungefär.. Vilket inte någon av oss tycker är ok. Men på söndag är det över, då är den här våren över kan man säga, och vi startar då vår sommar, tillsammans at last! Massa kärlek på det!

Jennie

Färgen!

Jag fullkomligt älskar färgen på de här väggarna! Så otroligt vacker! Kan stirra på den i timmar.. Ok, kanske inte, då skulle jag bli lite galen (eller redan vara galen om jag fick för mig att göra det...), i alla fall, vilken perfektion! Grå/blå/duva. Åhh... Det var allt för idag. Eller just det, tryck på länken! Denna människa (stylisten alltså) är fantastisk.

Jennie

I mörkret ser jag mer

Ibland måste jag blunda för att se saker klarare. Måste stänga av och göra det becksvart i kring mig för att förstå vad det är som jag egentligen vill säga mig själv. För att förstå vad rösten inom mig försöker att förmedla. Förr var det lättare, förr stängde jag ofta av, bara gjorde det mörkt omkring mig och så kom orden krypande.. De liksom omslöt mig och helt plötsligt var jag endast en port för orden.. för det som jag ville säga mig själv, och världen. Nu för tiden är det inte så. Jag vet inte om kontakten helt är bruten men det är svårare nu, att med hjälp av orden komma ända in i min egna kärna... Jag måste blunda ännu hårdare.. Måste stänga ut verkligheten helt och minsta distrahering kan få mig att tappa fokus. Jag förstår inte helt vad det är som har hänt. Vad har fått mig att liksom montera ner den bro jag hade till mitt inre.. Eller mer; de ord jag hade till hjälp att bygga bron mellan mitt inre och mig, här ute i världen. Nu för tiden känner jag mig mer som en del av en verklighet, en del av ett nu, en del av ett samhälle med saker, ting och andra människor än jag känner mig en del av mitt hela jag, en annan värld, en drömmarnas och tankarnas värld. Är det det som händer när man blir äldre om man inte är försiktig.. Eller är det det som händer med människan om man ger för mycket vika till den materiella världen? Förlorar man det själsliga på vägen?

Det känns som att några behåller den där bron, den där bryggan till sitt inre, till världen som målar bilder, och  färger på känslorna, medan andra tappar det. Andra blir för påverkade av det andra sättet att se saker på.. Det hårda, det kalla och realistiska.

Jag förstår varför många konstnärer tar till vinet, drogerna. Man slipper bry sig om vart ramarna går, vad som anses genialiskt och inte, vad som andra gjort innan och vad som är onödigt att utföra igen. Vi liksom försvinner bort från den värld som redan bestämt för oss vad vi bör säga, göra, vi blir mer fria. Vi kan släppa allt detta Att vara och bara vara, bara skapa. De är svaga, de som tar till drogerna för att få känna sig fria... Vi är svaga, som inte kan bara vara, inte bara göra...

Allt blir bäst i mörkret när jag blundar... när jag stänger precis allt ute..
Jag ser bäst med förbundna ögon och jag tror inte att jag är den första som har sagt det.

Jennie

Saker och ting

Kära ni, här kommer ett inlägg fyllt till bredden av vackra ting! De flesta sakerna är från Indiska men också lite smått och gott från Bolia och Pure Love. Något av en önskelista kan man la säga. Direktlänkar hittar ni på min Pinterestsida, på board Home/Furniture/Decor. 

Det var allt för idag, längtar tills jag kommer hem så jag kan strosa runt på Indiska inne i stan, den stora vid domkyrkan! Behöver köpa kuddöverdrag och gardiner till sovrummet, och de är ju lätta att få ner i resväskan.. Den sista stolen här är ju helt fantastisk! Kan inte sluta titta på den! Tänk ett träbord i varm ek, omgivet av dessa stolar med gråa fårfällar draperade över sig! Och i taket några lampor i varmt guld.. Åh, ryser lite vid tanken. Sen kostar de dock skjortan så man får ta och börja samla om det skall bli av! Nu skall jag dock samla ihop mig själv istället, träna och byta om, ikväll skall jag stänga själv på jobbet. Har inte gjort det så mycket än, men ska bli skönt, måste öva på det. Tack och hej!

Jennie