25 januari - Vi Är

Så var det återigen den 25:e i månaden. Nu den 25:e januari 2011, då den 25:e juni 2009.. Jesus vad tiden går, som man säger. För allt går den.. Framåt hela tiden och det vill jag säga är bland det vackraste. Att jag lever, du lever. Att vi lever i tiden, vi har ett förflutet, ett nu och en framtid tillsammans. Du och jag min älskade, kommer du ihåg, vi Är.

Då var jag 17, du 21! Nu är jag 19 och du snart 23.. Åh, vad vackert våra siffror passar ihop! Så fint, ojämt, jämt, ojämt, jämt.. Så kommer det alltid vara. Vi på samma; Jämna år, ojämna år! Haha, vad vackert. Det hade jag inte tänkt på innan. Se, man ser något nytt hela tiden.

Vår första månadsdag på 2011.. Och du är i Japan och jag i Uppsala, fast att vi båda är från Orust. Tänk, jag tror det säger mycket om hur livet kommer se ut för oss två. Vilket är tur, att vi är lika. Vill lika. Vi vill ha det bästa från två världar, tryggheten i en älskades famn och äventyret i nya upplevelser långt ifrån våra hemtrakter. Och det bästa med oss är att vi inte bara vill, vi kan! Det kallar jag att känna sig lyckad det.

Min Markus

Underbara liv

Oj, det är ju till och med skämigt, hur lite jag skrivit i bloggen det senaste. Eller det senaste året, för att vara helt sann. Jag vet inte riktigt vad det är som gör det. Den här känslan av att inte behöva skriva. Jag skriver verkligen sällan, vilket är tråkigt. När jag gör uppgifter i skolan, och skriver, blir resultatet (Helt ärligt) oftast strålande och jag känner mig stolt och lycklig. Men utan kravet att behöva producera någonting så passar aldrig tid och känsla ihop, jag har inget jag vill sätta på pappret.

De enda gångerna som jag känner behovet är om jag är riktigt arg, ledsen eller vilsen. Då kommer det ofta ord forsande som måste sättas på pappret. Och hur roligt på en skala är det, att det enda material jag har från det senaste året är skrifter om ilska och besvikelse. I själva verket har ju det senaste året vart en av lyckligaste i mitt liv. Men tyvärr säger mina alster motsatsen. Och det är riktigt tråkigt. Jag blir lite rädd att när jag om några år sätter mig och går igenom det jag har, att jag bara skall komma ihåg ilskan, då det är nästan de enda dokumenterade känslorna. Och det är ju skrämmande. Jag som mår så underbart just nu, hoppas mitt framtida jag inte glömmer bort det!

Nu skall jag prata med Markus! Han är i Japan och jag är så otroligt stolt! Vi skall ha massa bebisar och de skall smörjas med Weleda Baby oil! Så det så!

Puss