Nu har jag äntligen anlänt. Nu är jag tillslut i mål. Efter fyra veckor i saknadens tecken så får jag nu belöningen. Närhet av den jag älskar, känslan av fullkomlighet.
Jag läser sexnoveller och njuter av den friska luften som andas mot min kind. Vädret ute är strålande och jag kan höra fåglarna kvittra genom den öppna balkongdörren. Det liksom kliar i kroppen och jag vet inte vad jag skall göra åt det. Gå ut förstår jag, vore tillfredsställande. Men väl ute, vart skall mina fötter föra mig. Alternativen jag har låter alla ytterst lockande. Och jag vet inte riktigt vilket jag känner allra mest för. Därför ligger jag kvar här på sängen, läser ord av njutning och förstår att jag är lycklig här. Här i det enkla, utan gräs under fötterna eller värmen från en bubbelpol. Så är jag lycklig. Och just nu behöver jag inget mer.
Jag längtar efter min älskade, väntar på att höra nyckeln i dörren och se han kliva över tröskeln. Varm i kroppen och med sitt ruffsiga hår i lockar kring öronen. Jag längtar efter en stor omfamning, en mjuk kyss och ett par rejäla händer om min midja.
Jag andas in doften av ett annat land, en annan stad och träd som inte liknar våra. Och jag tänker att det är bra nu, just nu är det verkligen bra.
Jennie ifrån San Diego
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar