Äktenskap

Folk är så otroligt tråkiga, så vrånga. Men det är klart, jag förstår dem också. Jag pratar om min förlovning. Ja, just det! Jag är förlovad :D! Helt otroligt och trots att många är glada för oss så är många också undrande över ett stundande bröllop. Unga, ja, vi är för unga.

Jag ser ett äktenskap som ett otroligt ansvar, och jag håller med om att man skall vara hundra procent säker innan man går in i ett. Man skall också känna sin partner ordentligt och framförallt känna sig övertygad om att man kan leva ett helt liv tillsammans med denne. Jag älskar giftemål och har alltid gjort, jag anser (i kontrast till min mer eller mindre newage-iga uppväxt)att ett giftemål är ett självklart steg i en kärleksrelation. Såklart inte vilket förhållande som helst, skall man göra något så stort skall man känna att det är det man vill med hela magen. Som att skaffa barn, det är inget som bara händer, det är ett stort steg att ta. I alla fall, det som tycks vara annorlunda med min syn vs resten av världens är att jag inte tror att livet tar slut när man gifter sig. Jag tror att livet börjar, och att om man har blivit välsignad med en man man älskar så till den grad att man vill spendera sitt liv med den, då finns det ingen anledning att vänta, även om folk kallar det att vara ung och dum så finns det inte något att förlora.

För den allmäna uppfattningen av vad ett äktenskap innebär tycks vara just det, att då tar livets goda slut, då kan du inte längre investera i dig själv utan endast i ett oss. Det är innan du gifter dig som du skall ha hunnit göra allt det där du drömt om! Det är innan du gifter dig som du skall vara galen och åka på resor med tjejkompisarna eller backpacka genom europa. För efter äktenskapinträdelsen är det villa som gäller, då är det ett stadigt ansvarsfullt liv med barn och volvo som följer. Och detta gäller speciellt kvinnor, vid giftemål förväntas det av dem att de skall ge upp sina drömmar och rota sig. Ha! Det är en gammal bild det där, för idag behöver inte äktenskap betyda att man skall börja göra barn på bröllopsnatten, och det är heller ingenting jag planerat, alls! Jag vill gifta mig för att jag älskar min kille, jag tror på oss och kan inte se min framtid utan honom. Det ger oss endast fördelar och möjligheter i vårat liv tillsammans, och det underlättar något otroligt rent praktiskt. Jag tror ändå att alla kan hålla med om, att det är när du träffat den där speciella som livet blir så mycket roligare att leva, för då har du någon att dela allt med. Att uppleva världen med.

Ett äktenskap kan betyda tusen nya möjligheter. En enorm trygghet att man är "in this together". Hur risigt allt än blir så har man lovat varandra med den djupaste gesten att kämpa tillsammans. Jag menar, förhållandet kommer vara det samma efteråt också, det är inte som att man vaknar upp dagen efter bröllopet och allt har förändras, varken till det bättre eller det sämre. Det är i alla fall inte min uppfattning, men jag har ju inte vart gift heller. Men jag tycker fortfarande att uppfattningen som råder hos många är tråkig. Också beror det ju givetvis på min ringa ålder, och jag förstår att folk är oroliga att jag kastar mig in i det här utan att tänka. Men det är inte som att jag de senaste åren vart främmande för en sådan här förändring. Inte alls. Det känns trots allt naturligt att säga till min kille det som jag sagt till honom sedan första dagen, "Jag vill bli gammal med dig" men skillnaden är att nu får jag ha en fin klänning på mig, jag får göra det framför min närmaste familj och jag får fira min stora kärlek tillsammans med andra. Är inte det fantastiskt?

Okej, jag förstår, varför kan jag inte vänta? Om vi nu skall vara ihop hela livet behöver vi ju inte skynda in ett äktenskap, vi kan ju vara förlovade i några år först. Och ni har rätt, jag känner inget behov av att skynda mig, jag hade kunnat vänta i alla fall två, tre år till men med omständigheterna så finns det ingen chans att jag vill vänta längre. För jag vill vara med min älskade man, jag vill bo, leva och bygga något ännu större med mannen jag älskar och det är svårt att göra det på distans. Jag vill ta ett enormt steg framåt och utmana mig själv och oss, och det enda sättet just nu att göra det, är genom ett äktenskap. Jag kommer i ett äktenskap vara tusen gånger mer fri, än om jag väljer att inte gifta mig. Med ett giftemål kan jag göra precis vad jag vill. Och det är att flytta till Usa permanent, flytta ihop med min man och ha friheten att göra vad jag vill. Skulle jag åka hit på studentvisum måste jag redan nu välja en tung utbildning som jag måste bevisa för us government att jag behöver och det är inget jag vill i mitt liv just nu. Och skulle Markus ge upp sitt arbete här och flytta hem skulle jag troligen bli galen av ostimulans då jag vill bo utomlands och uppleva annat innan jag kommer tillbaka till Sverige för att rota mig. Åker jag på Markus visum har jag friheten att göra exakt det som jag hade gjort om jag bodde i Sverige, jag hade studerat, sökt jobb, hittat saker jag vill göra med mitt liv och haft lugnet att bestämma mig för vilken riktning jag vill att mitt liv skall ta. Och trots att jag inte vet det än, så vet jag en sak, att vad jag än blir när jag blir stor, så vill jag ha Markus där intill att vara stor med mig.

Givetvis, vilket jag nog anser ganska tydligt, är det inte bara pga av bekvämligheten jag vill gifta mig, det är för kärleken. Och det är för det faktat att jag tänker inte låta en enda fantastisk möjlighet försvinna framför mina ögon i mitt liv. Jag vill ta vara på allt jag har, allt jag kan och allt jag vill. Jag vill leva livet efter vad mitt hjärta vill och inte vad andra tycker om mina val. Och kanske kommer jag därför göra många "misstag" i mitt liv, kanske kommer jag stöta på många heartbreak men ärligt tror jag inte det. För jag vill hellre ligga på min dödsbädd och komma ihåg allt det jag gjorde än att ångra det jag inte gjorde. Och då får man gå på magkänslan och kämpa för det man tror på här i livet. Tänk, att svårare än så är det inte. Och jag vill ta vara på de stora möjligheterna som jag ges! Och jag vill gifta mig med mannen jag älskar! Sug på det alla ni rädda "realister" som endast ser era egna misslyckanden. För jag har större möjligheter än någon annan i min ålder och jag tänker gå min magkänsla även den här gången..

Jennie