tisdag 25 augusti 2009

Helst längst fram tack

Alla måste vi få synas, veta att de andra de ser en. Jag behöver bara synas lite mer, veta lite mer att folk ser mig. Inte är jag osäkrare för det, inte behöver jag ton med plats för att känna att jag finns till. Jag är lycklig med mig själv, ensam. Och jag är som gladaste i mindre grupper, med de jag verkligen älskar trivs jag ju bäst. Att vara nära, är mitt motto. Att vara bekant något jag tycker mindre bra om. Men alla måste känna att de syns. Och jag, jag vill helst synas mycket. Men bara om jag känner att jag tillför något, att skrika för skrikandets skull är inget jag vill. Men jag tror på mig själv, att jag kan och då vill jag visa mig, vill visa det. Få vara en del av dem som folk verkligen ser. Det är jag. Och alla sorter behövs till helheten, varje detalj är viktig.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar