Förstår du nu hur rik den är
som människans kärlek stillsamt bär.
I storm av fors, i vind på fjäll.
Jag trygghet finner, på vilans häll.
Förstår du nu hur livetskärl
till fullo kärleksdrycken är.
På havets våg, på mark och äng.
Vi älskar nu i världens säng.
En liten kärleksdikt jag skrev uppe i norrland.
Med utsikt över forsen och med dig nära till hands.
Det var vackert då, det är vackert nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar