Till Markus

När vi dansar så nära, så nära inpå
Är det oundvikligt att ibland trampa en tå
Ty när armar är slingrade runt, här i famn
Och ögonen vilar, nu hittat sin hamn
Då kan man lätt komma nära små tår
Eller i ovishet komma skapa ett sår
Men då när man andas så tätt som vi gör
Är det viktigt att man lyssnar och verkligen hör
På ord utav känslor, de skapta av oss
Att prata om det som kan släcka vårt bloss
För när vi dansar så nära, så nära inpå
Är det oundvikligt att ibland trampa en tå


Tänk att jag kan älska, att jag nu älskar dig
Tänk att du nu älskar, att du faktiskt älskar mig
I lyckans boning står jag, jag har sagt det då förut
Men aldrig har det vart som nu, vill aldrig ha ett slut

För varje händelse som ges dig, varje upplevelse du får
Avgör det som du nu ser och vart som du nu står
Ty förståelsen är störst när du har varit där
Du kan se som bäst när där har varit här
Och så är det nu med allt, jag känner nu allt mer
För kärleken mig gett två ögon till, jag ser
Jag ser att alla ord jag förr kunn tyckt så tomma
Är nu de allra vackraste, de som äro fromma

Mycket kan du ej förstå förän du älskar, och kan nå
En annans hand i din och han en hand i sin
För smärtan utan dig är den tyngsta nu för mig
Jag vill ha dig tätt intill, så nära
Det är allt jag vill, du Markus, du min kära


Jag vet så väl att jag brottas i samma ring som alla människor innan mig. Som alla genom de tusentals år vi levt och jag känner lyckan av att få vara en del av något oändligt, kärleken. Men visst slåss jag också med att nu uppleva allt jag sett skrivet. Nu är det jag som lever det och det är så mycket mer komplext i verkligheten. I mitt egna känslomässiga liv. Men givetvis också så mycket vackrare och så mycket mer kan jag nu förstå dessa skriverier. De om kärlekens kval och dess underbara sötma. Om än så svårt, om än så underbart. Och jag vet nu helt klart att den underbara biten får en att storkna av lycka, fantastiskt. Det är kärleken. Ni vet vad jag pratar om ifall ni upplevt den. Denna tusenåriga tradition som jag hoppas aldrig bryts. Och jag vill leva den med dig Markus. Jag vill lära mig om kärleken och vad den gör med människor, med dig. Och jag vill se vår väg slingra tillsammans. Så vill jag ha det. En djup tradition, omvälvande känslor och en älskad vi min sida. Markus, det är dig jag är i ringen med. Och vi leker med kärleken.

(Bilden är tagen av Malin Karlsson, Vindpust @ Bilddagboken)