Kommer du ihåg när vi stod på verandan i Flogsta? Jag tror vi hade vart och handlat. Du kom upp till mig och vi log, och för första gången sa vi till varandra att vi ville ha barn tillsammans.. Jag tror jag svimmade en aning inuti. Jag hade liksom känt så, men inte vågat säga så. Hade känt att jag inte ville skrämma bort dig med mina Stora känslor. Men jag kommer ihåg den dagen, jag kände mig så hel och lycklig. Och förundrades över hur jag kunnat få dig. Jag var bara sjutton, och så glad. För att jag funnit en sådan man. Som bar lika stora känslor som jag! Och varken skämdes, eller tvekade att säga dem.
För drömmar, det är de som för oss framåt. Och visionärerna som siktar mot stjärnor, det är de som kommer längst. Och så skall vi också färdas framåt tillsammans. Och komma riktigt långt
Haha, älskar bilden..
Älskar dig.
Jennie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar