Jag må ha det riktigt bra, och må Jesus ha gett mig allt jag kan önska mig. Men de senaste dagarna har mitt undermedvetna jag, hela tiden styrt mina känslor till mörkare platser än jag velat och mina tomtar på loftet tycks älska att stampa hål i golvet där de dansar och tjoar. Såsom musen på vinden och det undermedvetnas djävular, gör de alla mitt Jag och självaste mig riktigt argsint och lättstött. Och till råga på allt har både stenen i magen och misteln i bröstet lagt sig till rätta och påminner mig om att ibland står jag fan maktlös.
Och där ligger mitt hjärta, tyngt och utan talan mot alla dessa elakingar som befäster mitt inre. Man kan fråga sig när mitt hjärta slutade ha sista ordet? Må hända efter att det blev stucket med en spik igår, eller då det fick ta hjärnans hårda ord under dagen.. Men saken är klar, mitt hjärtas värme och kärlek är rädd för att bli missförstådd och bortgjord igen. Så mitt kärlekscenter har bestämt sig för att ta en paus.
Inte för att det egentligen går, utan för att man kan hoppas ibland att livet självt vore så enkelt som några ord, meningar och tankar i en text här. Det är sant att jag är generad och bortgjord och att mitt hjärta är väldigt, låt oss säga, förvirrat just nu. Visst hade det var skönt om jag kunnat göra som jag sa, eller ta fajten med tomtarna och strypa dem med deras egna tomteluvor. Men så enkelt är det inte, det vet vi. Som lever. Vi vet också att det bästa sättet att gå vidare är att kväva genansen, inse att det är som det är och sikta framåt. Och utan att bli alltför känslosam, lära oss av det vi blivit sagda, och fortsätta vägen fram.
Men.. Jag kom på ett bra rim ändå; Well, fuck det mesta! Nu skall både jag Och mitt hjärta semestra. Så det får la bli så då. Hej.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar