Det finns så mycket att skriva. Kanske.
Om allt som händer. Verkligen.
Vart jag är, hur jag mår och tankar som går.
Men det viktigaste nu är att andas ett tag.
I den enorma kärlek som omsluter mig.
Och att kittlande, pirrande, överväldigande
leva mitt liv. Livet, så otroligt underbart.
(Försöker förstå hur bra jag har det)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar