Biljett med swebus, hem till min älskade nästa helg, beställd!

Vi kan inte ta bort
bitar av människor
Därför måste vi ta bort
hela människor

- Lars Norén

Så enkelt men ändå så mitt i prick. Jag tycker om när någon formulerar något så självklart, en sådan ren iakttagelse men ändå med en sådan tyngd.
Se på relationer, se på politik, se på krig, ja se på oss. När vi inte kan tåla bitar av en människa, då är det lättare att radera henne.
Är det så enkelt det skall vara? Eller, är det verkligen så enkelt? Givetvis inte. Konsekvenserna av ett undvikande sätt att handla är alltid desto mer förödande i slutändan. De skadar så mycket djupare än att försöka lära sig att respektera bitarna istället.

Åh Markus, du är den vackraste av alla
Jag vill med dig långsamt falla
In i vår kärlek vill jag fara
Och med dig fortsätta att vara
Du är den bästa du, för mig
Och jag hoppas du vet att jag älskar dig

27/8-09 (Markus på väg upp)

Jag klarar inte av att skriva ett längre inlägg nu.. Då kommer tårarna återigen att ta sig över kanten. Jag vill bara säga att min helg har vart underbar. Att veta att du finns där, även om jag har saker att jobba på. Det betyder allt för mig. Så mycket glädje som tiden med dig innebär är svår att beskriva.. Nej, tårar. Det får bli allt för idag.

(Jag älskar dig)

Tack.

Dramatiserad

Att balansera fram längs spända linor, på kanten. Oron över att det som gömmer sig i djupen är det där värsta, eller att det är om än ännu värre. Att vilja klampa fram men inte veta om jag då trampar för hårt, för mitt eget bästa.

Ett djupt andetag. Mina tankar irrar runt i idel snöstorm, täckta av dunkel och med rädsla att halka på den glaslika isen. Att ett ord för mycket skall bli det sista.
Dock bär de förhoppningen om att de skall möta ljus och förstå att inget var som de trodde att det var. Himlen Var redo för vår, fast att vintermånad precis tagit vid. Och marken de vandrat var ej av fruset vatten täckt utan av spirande gröda. Av hopp trevande växter. Om än bara med en tafatt grodd, så snart med liljor i flertal. Så hoppas mina tankar, och förnuftet försäkrar mina känslor, om att så är också fallet.

Some nights to remember

En mycket trevlig helg går mot sin ända. Fredag erbjöd en tripp till banken, där jag pga min nya ålder fick fixat dosa till internetbanken och jag fick känna glädje över ett eget konto. Inte beroende på att det kommer finnas mer pengar nu såklart. Utan mer över känslan av förändring. Sedan gick jag och min väninna Fanny till stadsteatern, hämta ut våra beställda biljetter till kvällens föreställning, följt av pipa hemma hos mig. Pjäsen var otrolig. Jag vill till och med påstå att det är den bästa jag har sett. På åtskilliga punkter, scen, kostym, musik, manus, regi och skådespel. 7:3 återbesöket är namnet och bör ses av alla Uppsalabor!
Lördagen blev en lugn dag, följd av en trevlig tacomiddag hemma hos Elin. Vin, pipa och fint sällskap. Efter detta åkte jag och Fanny ner på stan. Vi tog oss till Williams där jag blev bjussad på en öl. Vi träffade här en trevlig kille vid namn Tommy och vandrade efter detta, i sällskap av honom, till Pitchers där mer öl bjöds. Vi pratade och pratade. Denna goda stämningen blev dock lite förstörd för min del då jag förla min mobil. Vid halvtre åkte jag dock hem till Fanny, utan mobil och sov där. Vi pratade länge och sov likaså ett bra tag in på denna dag, söndag. Som har vart ett litet virrvarr av mobilångest och sex and the city at her place. Men ungefär femte gången jag ringde till puben så svarar ägaren och säger att han visst fick in en mobil igår, precis efter att jag gått. Mitt hjärta hoppade och det bästa är.. Att det var min mobil! Helt otroligt skönt. Så nu har jag hämtat den, ringt min älskade och kommit hem. En riktigt bra helg med andra ord. Nu skall jag laga mat och vänta på att Markus skall komma hem till Uddevalla så att jag förhoppningsvis får höra hans röst igen.

Värme från ett kallt Uppsala.

Skola, tankar om projektarbete

Jag sitter i skolan, i den varma datorsalen, återigen. Här kan man norpa lite värme under rasterna. Komma ifrån det kyliga klassrummet en tid... Fast det gör jag ju ändå, för efter att jag skrivit ett litet inlägg här skall jag upp till smedjan. Där mina händer skall forma spikar och annat.. Vilket jag inte är alltför glad över. Men hoppas på att det går bättre när jag kommer in i det. Annars så spelar min lathet en ganska stor roll i min inställning.. Sot i näsan och blåsor på händerna. Jaja, varför inte.
Det är roligt att arbeta med händerna, vad man än gör nästan. Så på så sätt är det fint. Jag funderar på vad jag skall göra för projektarbete.. Skall ha bestämt mig nu, eller snart i alla fall. Jag har tänkt på att göra ett projekt i trä. Kanske bygga en stol, med armstöd. I lite sent artonhundratals stil. Med dyna i medaljongmönster. Grönt.. Men då måste jag få en bra handledare, och jag behöver antagligen mycket hjälp. Vilket kan vara svårt att få, då handledaren inte får betalt och kanske inte har särskilt mycket tid heller.
Annars kanske jag skall måla, men jag vet inte. Det känns inte riktigt så utmanande. Även om jag inte målat mycket det sista, och jag behöver utvecklas. Plus att jag har en del ideer och det vore en bra med tid att utföra dem. Plus att vi får en budget, och då kan jag ju få köpa färg. Och Susanna, min bildlärare, skulle då bli min handledare och henne tycker jag mycket om.
Men och andra sidan vill jag ju göra något nyare, utvecklas, men kan inte komma fram till genom vad. Jag vill ju göra hantverk.. Men ändå vill jag göra något annat. Gud vad svårt. Jag får se, jag återkommer när jag börjat närma mig ett beslut. Men skall jag göra något i trä måste jag börja snart.. Verkligen snart.. Jaja..

Markus, som jag saknar mig Markus. Jag kan inte skriva ett inlägg utan att ta upp min älskade. För tiden jag nu lever i gör ont, så ont. Utan Markus känns allt halvt, livet blir halvdant och tomt. Nästa helg är mitt fokus, det som får mig att tugga mig framåt i vardagen. Nio dagar kvar. Längtan i mitt bröst får mig att skälva. Snart, snart är jag i mitt hem. Din famn.

Jennie

Arton år!

Ja, nu var jag myndig då. Det skall bli spännande att leva i världen med andra ögonen. Med en vuxens blick skall jag nu bevaka dessa minderårigas dans på törniga blomster och moget skall jag skrocka när jag ser deras snesteg. För jag är ju myndig nu, en riktigt mogen liten dam.



Jan Saudek