Om tio år?

Det är så sällan som jag skriver små inlägg här så jag tänkte ta mig för det nu. Just för att jag egentligen borde sova kanske, och för att mannen min gör just det, sover. (Hoppas du får en god nattssömn min kära, jag tänker på dig min icke-arga man).

I alla fall, jag kanske skall skriva om.. Det där med längtan efter Markus är ju ett genomgående tema i bloggen. Och kärleksdikter lika så. Det är just för att det är det viktigaste i livet mitt. Det som helt enkelt känns mest i alla fall. Min kärlek till Markus är det godast, den största lyckan. Medan saknaden är den tyngsta sorgen. Så när jag väl sätter mig att skriva så brukar det vara sådant som känns ut i fingerspetsarna som nedtecknas, därav mina teman.

Men dock finns det saker som inte känns lika mycket, men ändå känns bra. Vackra färger t.ex, och inredning. Det är saker jag blir lycklig av. Som när jag här om dagen snubblade över några inredningsbloggar och satt och drömde mig bort. Jag byggde hus i huvudet, jag inredde dem och så satte jag min framtida familj i dem. Markus på golvet med en unge, jag i soffan med en annan (Unge alltså) osv. Blev riktigt vackert. Vi hade ett hus som låg..

Äh, jag vet inte. När man kommer till sådana omständigheter blir det alltid så svårt. Var vill du vara då, var tror du att du är, vad gör du om tio år? Jag vet inte.. Jag har en lägenhet/kanske hus om det går bra, med min man. Vi har kanske fått vårt första barn och vi är glada. Jag är någonstans som jag vill vara, Markus lika så. Vi har en trygg ekonomi som gör det möjligt att skaffa barn kanske.. Det är viktigt. Och jag har fått måla rummen i harmoniska färger. Kanske sitter tavlor med mina penseldrag uppsatta. Kanske jobbar jag med något inom sociologi, eller inom teatervärlden eller också något helt annat. Jag har prövat mig fram till där jag är då och jag kommer fortsätta leva efter att det största misstaget är att inte ens försöka. Det hoppas jag, jag kanske bara måste specificera det hela lite. Och också tro på det. Så kommer det hela gå vägen. Eller också så är jag någon helt annanstans om tio år. Vad vet jag.

Nu vet jag i alla fall att om jag skall klara av att gå i skolan måste jag sova tidigare om kvällarna. Så sov gott.

(Med hopp om vår)

Jennie