Jag

Jag tror att jag börjar falla rätt, falla på plats. Jag känner att mina delar börjar hitta varandra, att min helhet börjar formas. Det känns så. Må den kanske åter falla sönder, men jag känner just nu. Att jag börjar att bli riktigt hel. Verkligen, jag är på väg framåt. Jag tror att jag kommer komma långt, på det att vara jag. Och jag känner mig stolt, och lugn över att vara jag. Jag litar på mig själv. Och skönheten är att kunna se mönster, bitar och bitar som faller på plats i en helhet. Som bildar mig och min framtid.