måndag 20 september 2010

Markus

Återigen är du försvunnen
Framför mig står du inte mer
Återigen är du borta
Men jag lever, ibland till och med ler

För jag börjar sakta att lära
Att hur ont det än nu gör
Så kommer du alltid tillbaka
Jag vet att du på mig hör

För kärleken vi känner vi två
Den är inte liten och skör
Den är stor, varm och trygg
Den är inget som avstånd förstör



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar