Därför jag dömer så?

"Det må vara därför jag föraktar och aktar. Därför jag driver och försöker att se. Och tror att jag också fattar i många av dessa stunder.

Ty jag, som alla de med tankar i knoppen, tar så hårt på saker och ting, vrider och vänder och tror mig se. I alla fall en liten skärva av det mesta. Och varför jag gör så här kan givetvis bara förklaras med att jag en normalt funtad person. Men hela grejen med att tycka det är fel att sätta i fack osv. är säkerligen bara det att jag själv inte platsar i de fack jag anser respekterade. Jag har ingen talang som jag anser vara Något. Jag är givetvis inte längst ner på stegen men långt ifrån nära den topp som jag så gärna vill nudda. Och detta är tyvärr ingen halvtaskig sanning född i något slags dåligt självförtroende utan bara ett rent konstaterande. Inget som kommer att förändras med tiden, då du visst kan lära dig saker men att var talangfull är något annat. Kanske hittar jag dock ett sidospår av något jag ser med respekt där jag kan ha en viss talang, men säkert inget mer än det. Jag tror inte därför att jag kommer ha några problem i livet, för jag säger inte jag är värdelös. Men det halvsura äpplet är ändå att jag inte är fantastisk på skriverier, jag har ingen musiktalang direkt, inte måleri heller och jag är ingen sensationell skådespelare heller. Givetvis är jag duktig på flera av de nämnda ämnena men det är definitivt inte min defintion av talang.

Detta skulle alltså vara därför som jag ibland tror mig förstå, för att det är allt en bredvid kan göra. Det är därför som jag alltid undrar om folk "tror sig" och därför jag delar in folk i olika grader av "att fatta". För att jag själv inte har något talangfullt att erbjuda. Och då kan jag bara sitta här och kommentera istället."

Kommentar: Dagen då jag nu skriver in detta (21/4) så ser jag på det såhär, att visst, jag håller fast vid att jag inte har en perfekt talang. Men det är inte som så att de med denna ifråga inte behöver jobba för den. Så jag kan jobba på med vetskapen om att jag också har något att komma med, fast att jag kanske får jobba som fan.
Och det, som jag dock inte nämner här ovan, att de med riktig talang inte är medvetna om den och på så vis håller de inte på och ifrågasätter sig själva, är löjligt. Det behövs inte sägas mer tycker jag. Tack o hej.