tisdag 4 oktober 2011

En stor repa, en större saknad

Jag skakar! Mitt hjärta slår hårt och jag känner mig snurrig. Har precis berättat för S och M att jag gjort en stor repa på den lilla bilen idag. Höll verkligen på att dö innan, men jag överlevde. De tog det såklart mycket bättre än jag trodde innan och S skall be någon titta på det. Det är ju bara en repa, om än stor, men bara en repa, sa han. Det kunde vart att du kvaddat bilen.. Jo, det är ju sant. Sedan klagade de dock på, eller M, att jag var för hård mot C imorse, när jag skulle få upp henne. Men innan har de sagt att jag vart för snäll, så ja, jag blev lite sur.. Men får la försöka hitta en balans. Men hon är otroligt svår att få upp, C. Hade gärna velat väcka henne tio minuter tidigare så hon kunde få liite mer tid.. Men det var tydligen ingen bra ide. I alla fall, jag lever! Vilket känns skönt.

Jag är lite arg också, på Markus. Eller nej, inte på honom såklart, men på situationen. För det är precis i sådana här lägen som det är guld att ha någon där att prata med. Jag pratade med tjejerna på väg hem från Starbucks och det hjälpte men jag hade Verkligen behövt min kille nu. Han hjälpte mig dock genom att ringa några minuter förut, från en satellittelefon och han sa att det skulle bli bra. Men sex stressade minuter, en jätte trött Markus och en Jennie som inte riktigt hör. Det är inte som det skall vara. Jag längtar så tills jag får min kille tillbaka. (Nästa vecka, nästa vecka!<3)

Nu måste jag försöka sova, kommer bli jävligt svårt. Känner mig fortfarande ångestfylld och saknar Markus så jag kan dö.. Kom hem Markyys!

Jennie

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar