söndag 29 mars 2009

Vettiga ord om fotboll, och en romantisering.


Fotboll är som en enklare och snyggare version av livet. Det handlar, så som livet, om individuella prestationer i gruppens intresse att komma framåt. Det är en liten andel av folket som för utvecklingen framåt och resterande som hejar på eller dömer ut deras insatser. Man tycker så mycket om de som styr, laget, men endå står man bara bredvis och skriker, för alla kan inte vara på toppen. Därför är fotbollens konst minst lika meningsfull som våran ständiga strävan efter mening här i världen, för sporten har i alla fall en tydlig sådan, målet och strävan uppåt är meningen. Dessutom är fotboll en sådan otroligt folklig sport som lever sitt liv runt om i alla länder i världen. Det är alla klassers sport, i kontrast till ishockey tex, och kan fungera som en stöd i en trasig värld. En behövlig verklighetsundanflykt. Alltså är fotboll en enklare och snyggare version av livet, en grupps strävan efter utveckling.

Tänk dig känslan av att stå på en läktare omgiven av människor som alla skriker av samma mening, en gemensam röst som ekar ut över arenan i vredesmod eller av en stegrande glädje. Alla är som en enda kropp, samma ögon, samma röst och samma mening, mål och arbete framåt. Du känner dig som en del av något så mycket större och livet utanför detta är för stunden helt bortblåst och oväsentligt. Det endå du känner är den väldiga publikens gungning, du hör längre inte din egen röst, den är uppslukad av den väldiga stämma som prisar känslan av att också få vara med, som hyllar laget vars insatser för nittio minuter speglar en hel världs hunger efter mål och mening. Tänk dig känslan av att stå på en läktare, omgiven av människor som alla vill det samma som du, glömma sitt meningslösa liv om bara för ett ögonblick.

Själv är jag tämligen intresserad av sporten, men som ovanstående gör sig förstått har jag en respekt för den och människor som ser den som så mycket mer än vad som kan ses utifrån.

2 kommentarer:

  1. Häftigt! Jag gillar verkligen din liknelse och romantisering.
    Många lär sig faktiskt genom just fotboll hur man arbetar tillsammans mot ett gemensamt mål.
    Kan det bli tydligare för en ungdom? Med olika färdigheter och egenskaper kompletterar man varandra.
    På en gräsrotsnivå är fotbollen vacker och som du säger en riktigt folkfest. För vissa en livsstil.
    Själv föredrar jag att spela framför att se på och då ska det vara med folk på samma nivå som mig själv.

    Jag tar mig friheten att utveckla lite lite och sänka romantiseringen lite. Liknelsen kan bli större.
    Precis som överallt i vårt samhälle så pågår fula tacklingar och vissa drar sig aldrig för att göra en "filming" för att nå sitt mål.
    Löneinflation utan dess like till vissa och det förekommer domare som kan verka väldigt partiska. Korruption?
    Vissa människor på läktaren dyker bara upp för att bli en del av all uppmärksamhet.
    Utan intresse för fotbollen så ska de ändå ha en biljett och förstör folkfesten med bråk och fylla.
    Dessutom så är fotboll fortfarande väldigt mans-dominerande även om damfotboll är på uppgång.
    Precis som det ser ut i vår vardag.
    Fotboll är verkligen lik vårt samhälle men inte alltid vackrare än verkligheten :)

    Hoppas att du har det väldigt bra i Uppsala!

    SvaraRadera
  2. Hej Markus! Jag blir glad av kommentarer, någon läser i alla fall ;)

    Det har du alldeles rätt i men jag valde att utgå från dem som ser det som en verklighetsundanflykt i romantiseringen då jag nog tror att de tycker fotbollen är vackrare i det att den är enklare att förstå sig på.

    Sant, sant..

    Jag har det bra! Men längtar hem och tänker varannan minut på min hemfärd på lördag.. Skall bli så fint.

    SvaraRadera