Lördagen min..

Till Markus

Kl. är elva och M, S och C kom precis hem. Jag har suttit ikväll igen. Alla andra tjejerna jobbade ändå.. Inte för att jag direkt kände för att passa L, hon har vart gnällig hela dagen och idag har jag verkligen saknat dig. Jag väcktes kl. halv tio i morse av att Iris ringde. Hon sa att hon skrivit till mig på facebook och frågat om jag ville med henne och några till ut på frukost vid tiotiden. Jag hade ju såklart missat det, jag behövde Verkligen duscha och hon skulle komma en kvart senare i så fall.. Plus att jag somnat fram på småtimmarna och var helt slut när hon ringde. Så, jag tackade nej och somnade snabbt om. Nu i efterhand ångrar jag mig.. Men var så dödstrött att när jag vaknade igen trodde jag det vart en dröm att hon ringt först. Så behövde nog en extra timme till sängs. Min dag har annars vart.. Inte mycket. Jag pratade i alla fall med Ella i över timme, vilket var jätte mysigt. Plus pappa en halvtimme. Det var så härligt, jag fick berätta lite om vart du är och så fick jag sakna dig med.

Familjen var på Bar Mitzva hela dagen. Jag duschade, åt långfrukost och läste tidningar. När jag dock vid tre tänkte åka iväg en sväng, till Club Fit bla, så kom de hem. Jag sa att jag kunde sitta kväll, både för att jag inte hade något bättre för sig, då alla jobbade, men också för att jag ville få en fot in så jag kan fråga om helgen du skall komma. Men jag trodde ju att de skulle åka lite senare så jag kunde uträtta några ärenden först men ack nej. Då var det iväg, föräldrarna och C åkte in till stan på italiensk matfestival medan L vägrade följa med, och jag fick alltså passa henne. Hon var grinig och jag var också rätt grinig då jag inte fått göra de sakerna jag velat. Så flöt kvällen på.. Jag sprang dock upp medan hon lekte och ringde Stina en ybersnabbis för att spy ur mig hur pissigt jag mådde och det kändes mycket bättre efteråt. Väl nere igen värmde vi lite left overs och titta på inredningsprogram på tvn i köket.

Det var svårt att få L att somna, hon fick ligga i sin mammas säng idag och det var så tradigt allting. Först grät hon för att hon var så trött och sedan pratade hon konstant om ingenting för att komma undan sovandet. Vid kvart i elva kom alla hem, och hon flög upp ur sängen och ner igen. Fa-an, tänkte jag. Gick efter och förklarade mig försiktigt med att jag försökt få henne att somna ett bra tag. Kändes lite misslyckat att hon inte somnat än med vad fan skall man göra liksom. Dock tackade de så hemsk mycket för hjälpen. Och verkade glada att jag suttit.

Nu är kl lite mer, en kvart närmare tiden jag nästa gång får höra din röst. Imorgon skall jag åka in till stan, skall träffa Catharina en sväng och kanske Charlotta. På kvällen skall jag äta mexikansk med Charlotte :) Så det känns bra, jämfört med idag då jag har känt mig väldigt ensam. Fy fan vad ont i magen jag haft, tänk två eller tre mer veckor av det här. Jag har Ingen aning om hur det går för dig. Och det är så jobbigt. Plus att jag inte får höra din röst.. Ensamt, är bara förnamnet. För visst kan vänner fylla ett visst tomrum men det kan inte fylla allt det som du fyller. Hoppas på ett livstecken från dig inom det närmaste, väntar hela tiden. Nu skall jag läsa lite bloggar, försöka se med ljusa ögon på livet, planera morgondagen och sedan krypa till sängs.

Saknar dig Markus.

Din Jennie