Klänningen

Tanken om att få min klänning uppsydd till mitt framtida bröllop är något som funnits med mig länge. I alla fall seriöst sedan några år tillbaka.. För när jag började drömma bröllop och försiktigt tittade mig i kring märkte jag snart att jag aldrig skulle kunna hitta den där perfekta klänningen i en affär. För det första har jag alltid drömt om att gifta mig på hösten och en ärmlös klänning tycker jag då inte är särskilt passande, och mest säljs det strapless och annat liknande där ute. För det andra märkte jag också att ingen verkade ha den där perfekta formen för att framhäva just min kropp.

Så när min älskade hade poppat frågan och jag gjort ännu ett försök att titta efter vintageklänningar och annat bestämde jag mig för att det inte kom på frågan att köpa en längre. Så jag gick helt enkelt till Markus syster Malin och frågade med hopp i hjärtat om hon ville hjälpa mig att sy upp min alldeles egna design. Malin är otroligt begåvad i sömnad och allt annat pyssel egentligen. Hon har många folkhögskoleår i ryggen och just nu läser hon en hantverksutbildning på självaste Göteborgs universitet. Så jag har inga tvivel om att hon är den absolut bästa för uppgiften! Som tur är svarade hon att hon gärna ger det ett försök och här är vi idag.

Den första genomtänkta skissen på min

bröllopsklänning

När jag var hemma på snabbvisit förra veckan hade Malin sytt en första provmodell i bomull. Den satt riktigt bra och det pirrade i magen när jag tänkte på att processen var startad! Helt fantastiskt. Vi kom dock fram till flera förbättringar, jag berättade om saker jag tänkt på och försökte förmedla min vision. Nästa steg är att Malin skall skapa ännu ett prov så vi kan bli säkrare på allt innan hon sätter tänderna i det riktiga tyget!

Close-up på den första skissen

Så, som sagt, tyget. Som skisserna ovan visar så vill jag ha spets. De som känner mig skulle nog blivit mäkta förvånade om jag valde något annat då jag genom mina tonår, och då fortfarande, älskar detta tyg! Inte all spets givetvis men den mesta. Först så var tanken att spetsen skulle vara blommig och det var med den bilden i huvudet som jag, tillsammans med Malin och min systeryster Ella, begav mig till Gårda Textil på Kungsgatan 7 i Göteborg. (Detta var, som kanske förstått, under min vistelse i Sverige förra veckan). Först letade vi undertyg. Min mor hade sagt att jag bör titta efter siden då hon tycker att det är det självklara valet för en bröllopsklänning (Själv bar hon nämligen råsiden på sin dag). Och nästan direkt blev jag kär! I ett krämvitt sidentyg med lätt gyllene glans. Det var så otroligt mjukt och fallet kändes alldeles underbart. Jag kunde bara föreställa mig hur skönt tyget skulle kännas mot min hud på vår stora dag. Efter detta fynd gick vi på jakt efter spets.

Trots att Gårda Textil inte är en enorm butik så har de ändå ett förvånadsvärt stort utbud av riktigt fina tyger, men trots detta föll ingen av de spetstyger som fanns mig i smaken. Antingen var de för glansiga, för skira, för mycket brodyr eller för blommiga. Men då! Då hittade min allra käraste syster ännu ett parti med spets och där fann jag det (Okej, vi har inte köpt det än men det kommer mer om det längre ner). Spetsen var lätt och lagom skir i en bomull/nylon kombination. Det bästa var dock mönstret. Trots att min hjärna skrek "Blommor ska' det va" så var detta medaljongmönster så otroligt eget och fint. Istället för stora tantblommor så spred sig ett symmetriskt mönster över tyget med både små blommor, prickar och snirklar. Det var helt enkelt perfekt, nu när jag tänker på det i efterhand. Vi bad om att få titta på det på rullen och då hände ännu en underbar sak, butiksbiträdet gick fram till ett stort antikt träskåp, alltså inte till en hylla som alla de andra tygerna ligger på, och med en guldnyckel öppnade hon skåpet och där tillsammans med andra skira spetsar låg tyget och väntade på mig. Som grädden på moset passade det perfekt till undertyget som vi hittat innan.

Här har vi ett kort på de proverna

jag fick med mig på tyget. Ohlala!

Dock köpte vi inte tyget då, jag kände mig nästan lite chockad över att jag hittat något på första försöket och ville ha tid både att smälta det och titta runt på lite annat. Vi bestämde att jag skulle fortsätta titta lite här i NY och bestämde jag mig att jag trots allt skulle ha de tygerna, så kunde vi sätta över pengar till Malin så hon kunde gå och köpa dem.

Igår var jag och Emma R inne i city och letade i lite butiker i Garment District. Vi skulle ta oss till den berömda butiken Mood (från Projekt Runway) men det verkade inte som att den var öppen. Tydligen måste man också gå in genom en tämligen anonym port och ta sig till en annan våning för att hitta butiken och jag hade tyvärr inte den exakta adressen. Tänkte ju att man skulle se den från gatan, men ack nej, bättre lycka nästa gång. Vad jag märkte när vi var inne och tittade på andra spetsar var att jag hela tiden jämförde med den där på Gårda och hela tiden kom fram till att inget kunde mäta sig med den.. Plus att undertyget vi hittade var ju "to die for", som man säger. Detta leder mig till idag, och efter att jag nu suttit och känt på tygproverna en längre stund, plus skrivit en massa här, har jag nog kommit fram till att jag inte kan förneka det längre.. Det måste bli det där tyget. Mitt nästa steg är att få tag på Malin.. Markus är ju kvar i Göteborg, kanske de kan gå dit tillsammans.

Sist men inte minst kommer den absolut senaste versionen av klänningsskissen som jag gjorde hemma hos Malin och Emma i förra veckan. Uppdateringarna är bla längden, då jag insåg att långklänning inte kändes riktigt rätt för gruvceremonin. Istället blir det s.k Tea length, perfekt för dagen tror jag.

Senaste skissen på klänningen

Det var det sista för idag! Ett riktigt långt och mysigt klänningsinlägg, inte sant? Nu skall jag titta vidare på inspirationsbilder och annat smått och gått. Vi hörs snart igen!

Jennie