Nästan direkt efter förlovningen så kom det på tal, en förlovning handlar ju egentligen om ett löfte om att just gifta sig. Markus var tydlig, han hade aldrig frågat mig om han inte velat gifta sig, det fanns inget att vänta på. Och mitt hjärta slog dubbla slag. Min ringa ålder ekade i mitt huvud men i slutändan spelar sådant ingen roll. För när man älskar någon så är det inte svårt, det är inte svartvitt men det är inte svårt, för hur mycket man än funderar så kommer man alltid fram till samma svar; Jag kan inte välja att älska eller inte, för han är allt för mig och jag vill att han skall finnas intill resten av mitt liv.
Så innan det nya året inträtt hade vi ett datum! Och vi började fnula på ideer såsom plats, gästlista och andra detaljer. Vi kom ganska snart fram till att ett stort bröllop inte var aktuellt. Både pga av tid och pengar men också en del andra faktorer. I alla fall, i den här tiden i vårt liv så vill vi hålla det litet och intimt. Den stora festen med alla andra kan vänta. Det viktigaste just nu är vi två. Så vi bestämde oss för att fira vår kärlek med de absolut närmaste, under en intim dag där alla hjälper till. Mer som en riktigt härlig middag med familjen. Det blir vi, våra föräldrar, syskon och en eller två nära vänner. Vi älskar resten av våra släkter men med allt inräknat är det här det bästa för oss, och det är det viktigaste.
Men mitt motto, och som även är en stor del av Markus, är att Ska det va' så ska det! Med andra ord, även om vi blir en liten grupp så vill jag inte att vi skall strunta i allt fint som hör ett bröllop till. Det är ändå den viktigaste dagen i vårt liv tillsammans.
Så, till Visionen som tar avstamp i intimiteten av den lilla gruppen är just en dag av värme, kärlek och skönhet. Färgerna är höstens; Koppar, guld och krämvitt. En tid att sluta in sig i värmande filtar och sitta ännu närmre den du älskar, det är hösten för oss.
Och platsen, som Markus skall ha all ära för att ha kommit på, är Sala Silvergruva. Ett gammalt gruvområde med anor från förr. Här finns lummiga lövskogar (som kommer glöda rött på vår dag), gamla hus där gruvarbetarna brukade bo, anrika marker med hundratals år av historia. Det är speciellt, precis som vi, och både mig och Markus, på samma gång. Markus har alltid vart fascinerad av gruvor och liknande, tekniken och det gamla, medan jag älskar historia och känslan av att folk har vandrat marken långt innan jag satt min fot där.
Vi kommer att hyra vandrarhemmet. Byggt på 1800-talet som en hem för gruvarbetarna. Köket där maten skall tillagas är inte det mest moderna med det har en diskho i hamrad plåt och låga vackra träbänkar. Perfekt för en liten dessertmeny att stå uppdukad på.. Vandrarhemmet har flera personliga rum för våra familjer att bo i och så en större sal med plats för middagsbord och soffmys. Den ligger några hundra meter från nedgången till den gruvsal som ceremonin kommer äga rum i. Det blir en ceremoni i den uppvärmda gästabudssalen med tända ljus och förhoppningsvis en mamma som spelar lite handharpa, om hon inte har panik över att hon befinner sig i en gruva vill säga. Haha. Nej, men det skall allt gå bra.
Så för att sammanfatta det kort; En dag med de allra närmaste. Varma färger, tända ljus, vackra höstlöv, god mat, gott vin, intimitet och framförallt; Vår kärlek till varandra!
Så där har ni det, födelsen och visionen, i en tämligen kort text, för att vara Jennie alltså.
Kärlek
Jennie och Markus
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar