Antingen så vrider jag min i tårar
Bäddar in mig i den sjävvållade ensamheten
Och kvider i den totala tystnad
som ekot av era fotsteg lämnat efter sig
Jag kan sjunka in och försvinna i tanken
om min egen otillräcklighet
Gömma mig bak gardiner av tomma ord
för att sedan dra dem undan i någonslags galenskap
Antingen så lever jag i en värld av ångest och enslighet
Ett omslutande dunkel av enfaldhet
Eller också så låter jag mig själv utvecklas
Acceptera att jag ej kan
Men att jag bär styrkan att kunna
Och så inser jag att "Du är den enda som styr ditt eget öde!"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar