fredag 1 maj 2009

Livet, en vanlig jävla bussresa

På första raden i den sunkiga bussen sitter Murre
Murre skrattar åt busschauffören
För det är nämligen så att Murre ser så mycket mer än han där framme
Här bakifrån kan Murre skåda allt

Bakom Murre sitter Signe
Signe hon skrattar åt hur Murre tror sig se allt
Hon se ju så mycket bättre här bak
Så Signe kan driva med Murre och chauffisen

Snett bakom på ett aning upphöjt sätte sitter Tommy
Inte nog med att han är längre bak
Tommy ser också allt ur ett annat perspektiv
Så han skrattar åt de där framförs enfaldhet

Så här fortsätter det längre och längre bak i den röda bussen
För varje steg bakåt sitter en som anser sig se allt
För ingen vänder sig bak, alla ser bara de som där framför sitter
Och de skrattar, för hur kan de där framme vara så blinda?

Längstbak, nästan gömd av dunklet i den halvt upplysta bussen, sitter Liv
Kanske förstår Liv vad de där framför håller på med
Kanske bär hon på alla svar
Men Liv skrattar inte
Utan hon sitter med ett leende på läpparna och acsepterar att vi alla är olika

2 kommentarer:

  1. Tror du det finns någon Liv?
    Vem skulle det vara i så fall?
    Gud?

    SvaraRadera
  2. Till viss del finns hon, för de finns de som inte driver och inte stylar bara för att. Och jag säger inte att hon förstår. Utan bara kanske, det kan man inte veta. För hur skall man veta när det männskliga sinnet förstår allt som går att förstå och vad är allt? Med andra ord, Liv finns men det behöver inte betyda att de förstår allt.

    SvaraRadera