En hel helg ger mig gåshud

Solen utanför inbjuder till en lugn stund i det gröna gräset. Jag kan se en lätt vinden smeka trädens toppar som förtroligt ger efter. Ljuden från gatans bilar letar sig in till mig och blandas med fåglars sång. Jag läppjar på kaffet och känner aromen sprida sig i munnen. Dess bitterhet ger krusningar på min tunga och när det passerar ner längs halsen lämnas värme ovan hjärtat.

Anledningen till att jag trots detta just nu befinner mig inomhus är det att jag vill författa ett litet inlägg. Dels för att jag ej har varken kamera eller kalender och vill då spara beskriveler av händelser här, och för att jag känner lust att skriva.

Min helg har varit otroligt lyckad. Och för att göra en längre historia kortare skall jag snabbt berätta vad som bjöds. (Vad som är snabbt är givetvis en definitionsfråga, läs snabbt så går det snabbt).

I torsdag var vi lediga, och så också i fredags. Dessa dagar var lugna och fulla med sådan bestyr som man annars inte hinner. Tvättning, städning, tankar på läxor, läsning osv. På fredagskvällen bar det dock iväg till Elin där vi lagade mat, promenerade till nattluckan på statoil, filmade onödigheter och tittade på Donnie Darko. Planerna inför lördagen var att gå upp hyfsat tidigt för att sedan ta oss till Stockholm och torgmöte med nmr. Kvällen skulle bjuda på rave i skogen, om vädret tillät.

När vi fått sovit en blund ringde klockan och efter några bussturer fram och tillbaka för min del så satt vi på tåget påväg mot Sthlm c. Väl framme var det Skärholmen som gällde och här hölls ett lyckat torgmöte. (Förutom den sk "misshandeln" av en folkpartist som jag inte ens tänker kommentera då insidenten var löjlig och onödig).

Efter detta befann jag mig med Elin i baksätet på en bil on my way till någon del av Sthlm. Framme satt en man vid namn Gunnar och en annan körde. Vi hämtade upp den andres tjej, tog oss till deras lägenhet, hämtade dottern Milla och sedan blev det häng. Vi gjorde hemlagad pizza, de snackade politik och vi drack öl. Dottern var fyra och som de brukar vara, tämligen galen. Vi lekte och klippte i papper och Gunnar gjorde kaffe. Planerna inför kvällen såg inte så ljusa ut först, då rajvet blivit inställt men efter lite facebookfresearch fick Elin kontakt med vännen Love som skrev upp oss på en lista för en konstfackfest.

Så efter ett tag lämnade vi den andre, flickvännen och Milla för att med sällskap av ännu en man med namnet Pär ta oss mot Love. Öppnade dörren. Lägenheten erbjöd ett högt tak och känslan var lite bohemisk med lågt soffbord och höga fönster. Love log brett och bjöd på en massa fina drycker. Ljuset var dämpat och i bakruden låg technobeat. Mer politiska tankar ljöd och Love satt böjd som den dansare han är på en smidigt sätt för att fixa musiken som fick venernas pulserande slag att öka. Jag satt nersjunken i den mjuka bruna soffan av gammalt läder och Elin delade med sig av poesi där hon satt på fönsterbrädet med ett upplyst Sthlm bakom sig. Pär såg på rummet med sina ljusblå ögon och Love fyllde på glasen med allt mer intressanta saker. Med tiden blev min lycka allt mer fullkomlig och nu började det ramla in nytt folk genom dörren.

Det var en dansare jag sätt förra året på en underbar föreställning, det var en kille jag kände igen från ett tvprogram och en drös med andra dansare och liknande. Det var trevligt folk och mitt i sorlett från talande ljus drog Love fram en stor vattenpipa, som en dröm. Vi pratade tobakssmaker, tips och trix. Bredvid mig satt Pär uppkrupen och det var behagligt varmt när alkoholen gjorde mig lugn och en aning fnittrig. Vi rökte pipa och jag nämnde, det som senare skulle påstås vara ett billigt men fyndigt raggningstrick, det ökanda ekonomiblåsset. Och visst, det är säkerligen det syftet som röktricket bär. Jag, Pär och Gunnar lyckades i alla fall hålla röken tjock i flera varv och vi skrattade gott över hur bissar situation var. Sedan åt jag och han bredvid en godis. Och sedan erbjöds mer privata aktiviteter i den uppvärmda soffan. Det var en sväng till köket, det var en blick och en närhet. Vattenpipa och öl. Förfesten var lyckad, mycket lyckad.

Efter denna uppvärmning bar det iväg i den nalkande natten. Vi var runt femton personer som antog gatorna. Elin och jag luktade på blommorna och viskade om huruvida saker kändes just nu, precis i stunden. Det var fint.

När vi kom fram återfanns en lång kö och vi splittrades en aning. Men efter lite tjöt, en hand, och några meter framåt kom en konstig snubbe i solbrillor glidande. Han drog med oss bak trapphuset med folk i fönstren och in i en hiss. Efter lite problem kände vi hur hissen gav med sig och vi seglade uppåt. Fjärde våning. Dörren öppnades. Rök. I den trånga korridoren framför oss pulserade ljuset i färger av grönt och rosa, ljudet av ett stadigt gung överröstade de stora massorna som trängdes i moln av mer än bara cigarettrök. Med stadigt grepp blev jag förd framåt och in i bland de svettiga prettorna gick färden. Sedan Dansade vi. Det fanns inget slut. Bara blötta kroppar och dunkande ljud. Tunga. Armar. För trångt.

Framåt två tiden lättade trycket och mer utrymme gavs. Jag kylde mig i fönstret och klockan blev tre. Jag såg hur solens strålar letade sig upp över taken och jag kände hur morgonen doftade av rök och syrener. En hand där. En mun där. Det är snart sommar tänkte jag, jag är lycklig!

Tröttheten började smyga sig in i mina våta lockar och vi beslutade oss för att gå till tunnelbanan. Telefonplan. Vi promenerade dit. Gunnar kom med och snart anslöt sig även Love och Elin. Vi följdes åt ett tag på de framåtsträvande färdmedlets spår och sedan droppade de två sistnämnda av. Kvar var jag, Pär och Gunnar. Vi seglade i någonslags symbios till Vårberg och snart låg jag tryckt nerbäddad i en sval säng. Solen var sedan länge uppe och snart sov jag en slags ytlig sömn medan Gunnar berättade om tankar och Pär andades lätt.

Klockan var tio och Gunnar kom tillbaka efter en tur till ica med famnen full i frukost. Det blev apelsin och kaffe för min del och jag kände hur trött jag lyckats bli trots att jag fått några blundar under natten. Vi beslutade att bota vår lätta baksmälla med frisk luft och snart befann vi oss vid vattnet.

Vi gick i varm sand och satte oss ned en tid på några varma klippor. Förbi seglade båtar och då och då gick en hund förbi med sin ägare. Det fanns myror och snack om uppsatser, tentor och andra läxor. Men vi bestämde oss för att glömma allt sådant för en stund. Hungern började gnaga så ett beslut om grillning fattades.

Av bar det till Vårbergcentrum och vi tittade också förbi en helt galet pryttelfylld loppmarknad. Jag köpte en tunn guldkedja. Mat, champinjoner, paprika och sesamnuggets för min del, från Israel. Mer mat. Vi vilade i skuggan av ett träd och sa att det här, det här vara en perfekt dagenefter dag. För det var det.

Hemma at Pärs place blev det grillning och doften av grillat kött blandades med smaken av champinjoer på tungan. Nära.
Snart var det mer folk där, även de grabbar. Vi åt och snart mulnade det till så vi fick ta pick och pack och bosätta oss inomhus. Politik. Kaffe. Och jag och Gunnar blev kvar för skriverier av pressmeddelande angående lördags händelsen. Nmr hade inte med det att göra, punkt. Efter avslutat uppdrag blev vi följda till röda linjen och vi sa hejdå till Pär. Jag, Gunnar och en annan snubbe tog oss mot stan.

På centralen blev det köp av vuxenbiljett och tanke om att jag nu var hans syster. Åka gratis under femton. Vi satte oss på tåget och en vän till Gunnar slöt förbi. Vi pratade. Dåsighet var ett faktum men ändå ledde den tämligen tysta dagen till att orden flödade ur min mun. I Märsta sa jag hejdå till Gunnar och vi log och det var Syns på lördag. Det kändes bra. Jag fortsatte att snacka med den nya snubben. Om vart jag kommer från och liknande samtalsämnen. Det kunde inte undvikas, min mun gick i ett.

Uppsala c och jag var snart hemma. Hemma i min egna säng. Hemma med total lycka över mitt liv. Jag var hemma med en känsla större än det mesta, jag kände inte för att åka hem nösta vecka.

När jag nu avslutar det här inlägget har det hunnit bli den 26 maj. Ty jag hann aldrig klart det igår. Jag åkte in till stan istället, mötte Elin och sedan åkte vi till henne och lagade mat. Sedan fick jag ett sms som bekräftade en människas hemkomst och min natt har vart mer mys och gos än på länge. Nu är jag så trött att jag kan spy och idag blev det ingen skola. Jag har mottagit en IG-varning på mailen men är snart klar med uppsatsen som förhoppningsvis skall fixa det. Även en omfattande skrivning om Lars Noren har genomförts idag och trots allt detta strul med skolan kan jag knappt fatta hur lyckligt lottad jag är.
I morse mottogs också ett fint mail av en saknad människa som värmde mitt inre och jag vill trots allt också hem nästa vecka. Men det är svårt nu, för nu känns det bra här. Riktigt bra. Torsdag bjuder teaterträning och fredag kanske rave. På lördag är det torgmöte, jag skall hålla tal tydligen. På kvällen skall Elin dansa och nästa veckan slutar jag skolan.

Och slutligen vill jag bara säga att Det är bra nu, kamrat, det är bra nu.