Tanken växer likt de nyutslagna knopparna i den doftande våren
Den kväver sakta allt annat tvivel, tvättar bort de ruttnande såren
Med en känsla av fullkomlighet kastar jag mig utför branter
Jag tappar kontrollen över tidigare gränser, slungandes nedför kanter
Jag är fantastiskt och aldrig som förr, har jag styrkan att öppna varendaste dörr
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar