Till Emma

Varför saknar jag vår trygghet

När mitt pladder blir för mycket sänder du små signaler. De säger mig att koppla av. Och då jag skriker om mitt hjärta står du där och påminner om att det inte skulle vara något utan dig.
Det är nämligen så att jag bär respekt för dig. Och det är inte alla jag respekterar på det sättet. Många kan jag trippa på, utan att känna mig dum. Men din kritiska blick får mig att försöka stå rak. Våra nivåer känns samspelta och dina ögon förmedlar en vakenhet som jag är rädd att missa ibland, när jag säger mer ord än vilka jag kan ge vikt. Du är helt enkelt en viktig bräda i mitt bollplank, och jag vet att du känner det samma.

Därför saknar jag vår trygghet