"Jag längtar så att leva i en stor kliche
Ty tänk att kunna på allting se
Iaktta utan att vara vrång, att bete sig som skygg
Men kunna luta sig tillbaka, i sin verklighet, trygg"
Så sa hon där hon satt med flaskan uti hand
Med tanken om ett land med nordlig strand
Hon läppjade på vinet och sa sedan så
"Tänk om man levat då
På 70-talets vilda fester
Kunde vi undsluppit livets pester!"
Rökelsen spred sig i det dunkla ljuset
Vi omslöts lugnt av det tysta huset
Stugan vars väggar var täckta av tyger
Ljuslyktor spred sin stillhet, "De flyger"
"Jag borde fara till staden Berlin
Åh, visst verkar den vara så fin?
På en bakgård i dunklet, där ska jag sitta
Och med fingrar för ögonen ska jag iaktta, titta
Ty i en bok har jag läst att den som smartast är
Det är den som lyckas se vad det är vi har här"
I berusningens dimma hon slog för sitt bröst
För att uttrycka med sin sluddriga röst
Att det är där man skall söka
Varje tanke är viktig att möta
För att hitta livet, en ren existens
Då räcker inte böcker, inte ens..
"De där böckerna kan inte ge oss svar
Ty de som dem skrev heller inga har"
Den persiska mattans utslitna kanter
Fick mig att tänka på alla de branter
De hon aldrig kommer att möta, att hinna
Hon sa hon så gärna hade velat försvinna
"Jag är bara en ledsam kopia av allt
Allt det vi ikväll sagt, nu är det kallt..
Fast vad gör oss till äkta personer?
Svaren är ack talade i så många versioner"
Så satt vi där och drömde om det
Det vi ville ha som vår verklighet
Vi visste att vi ville leva en stor kliche
Men också att även de i den, har problem att se
Vi ville leva det erkända livet en stund
För att i tanken sedan få lugn..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar