Att lyssna

Han sa vi måste lyssna mer på varandra
Att det är det som måste krävas
Det är så viktigt att öppna sitt öra mot andra
Annars kommer vi alla att kvävas

Ty det finns inte en terapeut för oss alla
Och det behövs inte komplicerade svar
För de flesta kommer säkert att palla
Om de bara får berätta om det som de har

Alla vill vi dela av vår egen historia
Och förklara om just våra dessa kval
Sällan bär du dock en gloria
Som ger tillåtelse till ett sådant långt tal

I konversationernas djungel är det nämligen som så
Att om du stilla fått sitta en liten tid
Är det ända du vill att själv uppstå
Och förklara ditt eget för att nå din frid

Inte lyssnar vi helt på det den andra säger
Utan tänker ut meningar med vilka vi kan svara
Men visst snappar vi upp intressanta grejer
Fast bara för vår egen vinning att spara

Att reflektera över vad som ska sägas härnäst
Handlar inte om respekt för den andra
Utan det att vi själva må vara bäst
Och på stegen fortsätta att vandra

Men vad blir det för ett samtal, sa hon då
Om den ena ska tiga och den andre briljera
Hur ska man komma framåt så
När den ene bara pumpar med mera?

Måste samtalet alltid ha ett mål
Måste syftet vara slutet att vinna
Kan vi inte låta någon berätta vad den tål
Och där i lyssnandet oss finna

För om vi inte lär oss att lyssna till tusen
Och låter historierna flöda med stämma
Kommer berättelserna glömmas i husen
Och tillslut sprängas när de ej längre känns hemma

Ty vad skall vi ha för användning av orden
Om vi inte lär oss att bara lyssna
Och låta historierna stå där de stod än
Och för en stund bara tystna

Om du hör helt utan ett flertal perspektiv
Växer egoismen i det egna värdet
Då kommer stunden du tar till kniv
När ödmjukheten dödas med svärdet

Han stod där och sa vi må lyssna till flera
Vi tänker för mycket på det vi själva tar
Men när han sa vi må höra på mera
Visste hon redan vad hon bar för svar