Samuel, min käraste bror.

Då jag under lovet var hemma på en veckas visit träffade jag så klart mina vackra syskon. När vi tre satt ute i solen och brände våra bleka kroppar så kläckte jag la ett s.k. flummigt uttryck. Och då båda mina syskon reagerade med en högljud suck följt av ett "lägg aav Jenniee!" var jag bara tvungen att anspela på det hela och diktade högt ihop några texter. Tillslut började de kasta grus på mig för att jag skulle sluta och då tog jag till pennan igen, för att nu ge mig på min bror. Med hjälp av ett egentligen seriöst ämne skrev jag en text som fick honom att sänka blicken och stöna att jag bara skulle ge mig.. Trots att samvetet knacka på min dörr och bad mig om att faktiskt sluta innan det blev för mycket var jag tvungen att avsluta den. Det gick tämligen fort och när jag var klar läste jag den återigen, utan uppbrott för mina två syskon. De skrek lite och bad om tystnad, jag skulle sluta upp att skriva skit som bara skrevs för mening att låta seriös, jag trodde jag var cool! När jag i själva verket bara skulle lägga av, sa de. Under denna tid kom även pappa ut och när jag var klar sa han att det allt låg något i det jag sa, så känns Samuel ofta. Och visst visste jag det, det är bara så att jag tror inte det hjälper att säga det till honom hela tiden, han är den han är såklart. Men denna dag kunde jag inte låta bli och texten gick så här:

Till Samuel, blotta dig!
Vad rymmer sig i dessa djupa djungler, i de mörka tjärnarnas dunkel, bak människans självklara förmåga att se?
Blotta dig bror, visa mig din tjärn. Öppna för mig de dörrar du stängt, var den djupa andens spegling, var den som också jag kan möta. Varför är du inte lik mig bror?
Svår du äro ty din tanke för mig är skymd. Mina formuleringar kan dig ej finna.
Så blotta dig bror, försök att möta mig.
Du är för mig en gåta, ett mörker vars slöja är stängd. Din blick möter mig men inte mer. Du äro en gåta och jag frågar mig nu, är det så det skall förbli?

Trots denna texten vill jag, speciellt idag, ge dig alla mina skönaste tankar och det är med stolthet jag säger att jag har en fantastisk bror, som jag trots det övre älskar, och kanske är det just därför, att du är mig såpass olik som kärleken är så stor.
För idag fyller du femton och jag kan det knappt tro, men tiden är inne att säga med ro, att jag tror på dig Samuel, i alla stunder! För du är allt annat än en dum Blunder.

Grattis Samuel, 15 år!