Ang. Nationaldagen

Det som förenar oss som ”nation” är våra gränser. Det att vi bor på samma plats och att vi är människor. Eller?

Tyvärr tror jag inte det är riktigt det som nationaldagen är ämnad att fira, utan mer Sveriges historia är nog det som står i fokus.

Jag fick frågan här om dagen om vad som är fel med att fira Sverige som land nu på nationaldagen. Och det är inget fel. Om man vill fira det vi har inom våra gränser. Det att vi har haft ett bra samhälle för de som bott här, sjukvård och skola. Vi kan visst fira att vårat land stått långt fram i forskning under 1900-talet och att vi vart så snälla och tagit emot så många flyktingar. Det kan firas om man nu så vill. Och det är nationalism i den bemärkelsen att det utan tvekan är firandet av en nation. Men det behöver inte betyda att man är främlingsfientligt för att man vill vara glad över sitt förflutna. För det är la inte direkt Sverige idag som firas?

Många av de som väljer att fira nationaldagen gör ju det för att hedra en förgången tid. För vad finns, för de människorna, kvar att fira idag? Tycker de konservativa nationalisterna att dagens Sverige är värt att fira, eller är det bara vår historia som skall bugas inför? Det är vår historia.

Vad är då så positivt med att vända ryggen mot sin nutid och romantiskt blicka bakåt mot en tid man förknippar med trygghet och identitet. Samhörighet med människor som inte flytt från fjärran land och en självklar bild av svenskhet. För vad är den då, och vad kan det tjäna för syfte i dagens samhälle? Varför fira det gamla så, när man har så mycket nu att fokusera på.

Jag är svensk, så som en nationaldemokrat skulle definiera svensk. Jag har svensk släkt i generationer bakåt, jag är blond, jag är blåögd. Men vad gör att jag inte känner ett behov av att hylla min nations historia på en nationaldag som är av staten införd för att ”stärka” landet, nationen?
Jag ser att visst, man kan hämta inspiration av denna välfärd. Man måste erkänna att Sverige har vart framstående och man måste fråga sig vad som hände. Men jag ser inte att jag behöver identifiera mig med en nations bild och historia. Eller också kanske jag behöver det, och gör det, vare sig jag vill eller inte. Men tanken om att fira nationaldagen av de anledningar jag nämner ovan tycker jag helt enkelt känns onödiga och för bakåtsträvande för min smak. Ha historian i baktanken men blicka framåt medan dina fötter står i nuet. Och framtiden ser jag inte se ut som Sverige var för femtio år sedan. Vi kan fira att plätten land vi bor på har en historia som lett oss dit vi är idag, men vad är svenskhet? Och vem har rätten att fira Sverige?

Alla som vill säger jag, men jag känner ärligt ingen större lust.