Jag har inga tunga ord att väga för eller emot mitt sätt att bemöta dig, moder. Jag känner ingen lust att teckna ner det vi sagt nu eller skriva om den dialog vi hållit gentemot varandra de senaste åren. Någon gång i framtiden kanske jag väljer att skriva ner vår historia. Men inte idag. Idag vill jag bara säga att jag älskar dig, trots att jag ofta använder mig av en respektlös attityd. Ett sätt som inte gynnar någon i längden och som är en stor svaget jag bär. Denna svaghet skulle de flesta psykologer säga grunda sig i rädsla. Det är nämligen den erkända och utbredda tanken. Den om att de känslor som ter sig negativt grundas i en rädsla för något. Och det låter inte annat än vettigt. Vad rädslan är kan jag också skriva om, och anledningen till denna rädsla. Min barndoms händelser osv. Men jag slutar här idag. Punkt.
Ombonande varm
Genom människors trygghet
Föds ljus inom dig
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar