Av rövinet blir jag nu varm. Min kropp är mjuk och en aning öm av dagens arbete.
Rutiner. Det ger mig lugnet att bara vara. Ett upprepande mönster som jag än inte blivit trött på. Vika tvätt och bädda sängar. Skura toaletter och damma rum.
Ett leende från en annan människa. En berättelse om något oväsentligt och ett stort glass vatten från baren.
Doften av den tunga jordrökelsen sprider sig i rummet. Immar igen. Vilken lyster fotöljen bär, guldgrön. Väggar av gulbeige, sådär nymålat. En John Bauer, en kyssen. Klimt. Mattan är inte äkta persisk, den är mjuk och len istället. Guld återkommer, ljuslykta, lampa, tofflor och en sol.
Jag andas långsamt. Lutar mig tillbaka och försöker infinna ett lugn. Det finns där, men är inte komplett. Jag njuter av resultatet. Andas. Försöker njuta.. Ständigt påväg. Dagars slit, ömma muskler. Jennie, landa i nuet en stund..
Precis nu, nu. Jag klarar det. Ett långt andetag blev min räddning. Omslutande värme från ljus och Nag champa. Rött och kuddar. Värm mig nu gärna. Mina rosiga kinder förser mig med hetta och mina mjuka kläder suger åt sig dofterna. Luftig hår och lena händer. Ett leende och en tanke om det fantastiska med min existens, ger filten en oerhörd betydelse. Jag klarade det. Landade här. Nu. Bara här, ingen annanstans vill jag nu vara. Tack, Jennie. Tack för att du finns.
Dave Gahan - Use You
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar