Den där känslan sveper om en, den där doften av ödslighet och övergivenhet.
Som om tingen vi en dag kan se så mycket i plötsligt kan bli obetydliga.
Att befinna sig i denna tomhet gör en så medveten om sin egna existens
att man känner en slags sorgsen lycka.
Den känslan är en av de mest underbara. Då trivs jag som bäst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar