Vi är alla de samma

Jag vill krypa in i dig,
kräla så långt in jag kan, in i dig
Bli omsluten av de dunkande väggar,
runt om mig
När jag sedan lagt mig till ro
vill jag greppa ditt hjärta
Jag vill slita ut det, kasta det bort,
ge dig lite smärta
Eller så vill jag hålla det, inte förkasta,
vill det spara
Sedan vill jag sluta händerna om varje organ,
insidans väggar hala
Jag vill slita ut varje del av din blödiga kropp,
ta tag
Itu vill jag kroppen din göra en blodig hög,
dela dig med slag

Det samma skall jag göra min kropp,
greppa och slita
Jag vill lägga mig för sig,
artär, sena och varje kroppsdel gripa
Jag vill visa dig det du kan se,
jag vill ge dig en blick
Av det som du kallar äkta,
det köttsliga som vi nu fick
Jag vill att det är möjligt
att våra kroppar är i separering
Och när de ligger som blod, i gröt,
vill jag göra en modellering
Knyta dem samman till något större,
skapa med det du ser
Jag vill förena varje beståndsdel igen,
ta det gripbara, ge dig något mer
Att se med blotta ögat,
något du kan ta på och inte bara höra
Något du kan välja
att med dina händer spara eller förstöra

Vägen går sedan vidare, varje liten människa
skall under mina fingrar fördelas
Varenda sena skall slitas ur och sedan
med skicklighet skall de också förenas
Så vi alla blir ett i det vi kan se, blodet.
Tillsammans det vi kan äta, köttet, människans
Allt ska ihop tillslut samlas.
Långsamt, metodiskt vill jag föra allt tillsammans
Varje ven, varje ådra, varje sena.
Allt på din blå kropp är också mitt, hennes, hans
Det blod som vi ser är allt det samma,
lika är vi överallt, inte bara någonstans

Du dömer, jag dömer, du ser, han ser,
jag ser, du ser honom, jag ser dig och alla ser.
Vi kan alla se. Att vi själva är fler.
Men vi kryper inte in i magen, i hjärtat, in i pulsådern.
Det fås inte.
Det köttsliga nås inte. Men endå är det precis det samma.

Relationer, dessa relationer till varandra
De är ju alla de samma, de samma, de samma
De är relationerna till oss själva, delar
Små delar till oss, alla små delar till oss
Jag vill ju visa med färg, visa med händer
Jag vill slita itu, ge dig något mer än ord mellan tänder
I dig vill jag leva, gestikulera med dina armar
I dig skall jag leva, i din kropp, ett med dess tarmar

Därför vi blottar, därför vi spyr
Därför vi om känslor ständigt yr
Tömmer ut det som ej kan tas på
Tankar, ord. Inte gripbart. Vill förstå
För detta är det som vi alla vill.
Att det ska synas att alla ser det samma
Vi är ett allesammans, vi tänker som en
För vi är fråntagna allt, genom att leva som en.