Min syster Ella

Okej, jag skall vara ärlig. När tänkt på att min lillasyster Ella fyller 15 år på lördag har jag nästintill avvisat det och tänkt att det inte riktigt är möjligt. Hon är trots allt 6 år yngre än mig och jag har alltid tänkt på henne som en liten go unge med runda kinder.. Men jag antar att det kommer en tid i varje storasyskons liv då de inser att deras lillasyskon inte är så små längre. Det är klart att jag märkt det de senaste åren, men det är ju ingen hemlighet att jag faktiskt inte bott hemma sedan den här lilla pricken var blott 10 år. För mig tog det dock det här fotot, nyss upplagt på facebook, för att inse. Min lillalillasyster är inte litenliten längre, hon är litenstor! Och hon är fasansfullt vacker, väldigt klok och framförallt otroligt snäll och omtänksam. Tänk att jag med mina lätt dryga drag kunde få en så väldigt go lillasyster, som som sagt fyller hela 15 år på lördag! Så grattis i förskott fina systeryster, du kommer gå långt du. Puss!

Lilla Ella, blott något år gammal med världens goaste kinder!

Ella Klara Sigrid Grip, snart 15 år gammal.

Jennie

In my mind..

Här är 5 saker jag önskar att jag hade i min garderob just nu. Dock är flera av grejerna inte ens tillgängliga längre, som den fantastiska guldklänningen eller BCBG Max Azria jackan.. Men önska kostar ingenting.. 

Jennie

Kapitel 2

 Fotosession 1 och vigseln

Så var det dags att mötas för första gången i våra finkläder. Markus stod redo nere på verandan med Mikael och vår vigselförrättare Katarina (som kommit för att säga hej). Jag stod uppe, lite lätt kallsvettig med Malin och knöt skorna. Men tillslut vågade jag mig ner, alldeles pirrig och överlycklig.

Markus väntar..

Och så anländer jag!

Tycker nog min blivande man ser rätt nöjd ut med vad han ser.

Katarina hade ett härligt smittande skratt.

Och så begav vi oss ut på äventyr runt ikring, 

våra rutinerade fotografer hade såklart gått runt tidigare på dagen

och funnit ut en hel drös med fantastiska ställen att fotas på! 

Som här, helt idealt. Dock är ovan foto lite suddigt, förstår inte varför.

Det är för övrigt vårt "officiella bröllopsfoto" samt det under också då,

det mest sedda av dem alla ;)

Även nedanför fanns ett fantiskt gammalt hjul som passade utmärkt för en puss(bild).

Och nere vid en bäck var vi också.

Och promenerade längs vägen.

Bruden blev tvungen att springa och pudra näsan,

 så blev lite kort på bara brudgummen också.

Haha.. 

Sedan kom tiden att äntligen bege sig ned i gruvan. Vi slöt upp med vigselförrättare och några själar som valt att inte gå gruvturen; mamma Ulrika, Nikolina (som var för upptagen med att fixa maten), dukare Ella och så våra fotografer då, Malin och Mikael. Och sedan tog vi hissen ner, 155 meter, till gruvsalen där vi skulle vigas. Kände oss lite lätt galna när vi åkte ner, vad hade vi hittat på egentligen? Väl nere gömde vi oss en bit in i salen medan de som gått gruvturen kom in. 

Och så började Christina spela "Green leaves" och vi tog mod till oss, 

tryckte varandras händer hårt och tog stegen fram emot altarplatsen. 

Mamma läste "Äktenskapet" av Kahlil Gibran.

Oljemålningskänsla på dessa två bilder men vad gör det. Här läser Katarina vår egenskrivna vigseltext, som fokuserar på vad äktenskapet betyder för just oss och där vi lovar att alltid hålla relationen så ärlig och kärleksfull som vi kan.

Första kyssen!!

Efteråt får pappa Stefan och pappa Tomas skriva på papper, då de var vittnen.

Nygifta och alldeles pirriga! 

Några foton i gången till hissen, som vi nu var redo att ta upp i ljuset.

Åh älskar den här bilden, som att "Hej, nu går åker vi upp till vår framtid, upp till vårt liv tillsammans som man och hustru!"

Och det var lite så det kändes, att vi liksom åkte ner som ogifta, vigdes och sedan pånyttföddes upp i ljuset som ett gift par. Väldigt poetiskt och fint, och även om inget kanske märktes konkret så infann sig ett besynnerligt lugn i mig. Malin F frågade mig det härom dagen, om något blivit annorlunda sedan vi gifte oss, i relationen och det är just det, svarade jag då. Att enda sedan vi åkte upp med den där hissen och steg ut i det alldeles perfekta solskenet ovanför så hade jag ett helt nytt lugn i kroppen. Även om jag vetat det innan så var det verkligt nu på ett helt annat sätt, det var Markus och jag, det var vi mot världen. Jag behövde aldrig känna mig ensam mer. Han hade lovat att med all den styrka han bär skydda vår kärlek och jag kände mig lugn, vi var i den här båten tillsammans. Och ett äktenskap känns på något sätt mer betydelsefullt att jobba med, än en relation där man inte lovat varandra att man vill kämpa på det sättet. Man behöver kanske inte gifta sig för att lova att man vill och hoppas, men det var så det kändes när vi klev ut där i ljuset. Att nu var det vi, på riktigt och att vi kan stå emot all ondska i världen, för att vi älskar, och det är det starkaste. 

Mer än så kan jag inte förklara det. Så här har ni kapitel 2 av bilder. Återstår gör kapitel 3, med fotosession 2 och kvällen. Hej så länge! Älska mer!

Fru Grip

Raw food dessert

Okej, seriöst, titta på den här kakan! Skulle du någonsin kunna gissa att den är helt raw? Inte jag i alla fall. Den ser helt fantastisk och alldeles supersmarrig ut! Absolut något jag skulle vilja ha på min födelsedag. Men jag har ju redan fyllt år nyligen, så nästa födelsedag är la när mormor kommer och hälsar på i februari. Kanske hon blir sugen när hon ser den här?

Jag måste köpa en food processor! Går ju inte att göra något raw food utan en sådan, plus att jag är sugen på godis nuu! Men dieten tillåter ju varken socker eller mjöl. Så det här är ju perfekt, skall nog åka och titta på en food processor redan idag.. Tårtan är från den här bloggen, en hel skattkammare med mumsiga raw food desserter, så enjoy!

Mumms!

Jennie

Markus Grip

Hej, jag saknar min man. Jag saknar honom så det suger i magen, så att kroppen känns tung och huvudet värker. Saknar honom så att hjärtat mitt känns tusen gånger större än vanligt, och alldeles ont gör det i det. Svullet, du vet som när man vrickat foten, den svullnar upp, blir varm, röd och sticker, och för varje steg du tar gör det lite mer ont. Så känns hjärtat, det svider och sticker, och mina ögon är trötta och söker tröst bland bröllopsfoton och minnen.. Jag vet att det inte är så farligt, jag vet att han kommer tillbaka, jag vet att han älskar mig något enormt och jag vet att när vi ses kommer himlen att skratta med oss, det är inte det. Jag saknar min kärlek helt enkelt; mitt bollplank, min bästa vän, min kramkudde om natten, min älskare och man.

"You're my first love and my last. There is no one, no one after you."

Jennie

Till pappa

Jag tänkte passa på att skriva en liten hälsning till min pappa via bloggen, inte bara för att jag vet att han skall in och kika på fotona från bröllopet här i helgen, utan också för att jag kanske inte alltid är världens bästa på att berätta för folk runtikring mig hur mycket de betyder för mig (but I'm getting better).


Pappa, till att börja med så vill jag tacka för att du är så ärlig, för att du berättar vad du känner och för att du alltid lyssnar när jag behöver berätta. När jag ringer dig mitt i natten, storbölar och undrar om det är fel på mig, som känner såhär och som gör sådär, så lyssnar du och försäkrar mig om att jag är inte ensam, alla mår dåligt ibland, alla går över gränsen och alla testar. Och sist men inte minst vill jag tacka för ditt tal på bröllopet, jag var så uppe i varv och om jag skall vara ärlig så kände jag så mycket den dagen att jag inte kunde kanalisera något av det. Det värmde och var så fint, men jag visste inte riktigt vad jag skulle göra av mig själv efteråt och det kändes i efterhand inte riktigt som om jag visade dig hur glad jag var. Så tack pappa, för talet och för att du är du. Din dotter Jennie

Jennie

Kapitel 1

Frukost, frisyren, lunch och sminkning

Nu är det dags att dela med sig av kapitel ett av alla de bilder som togs under min och Markus dag den 6e oktober 2012, i Sala Silvergruva. Fotograferna är som ni vet Malin Karlsson och Mikael Linell. Mikael har också redigerat många av fotona. Jag personligen har lagt till lite filter och värme i all enkelhet (har såklart sparat kopior av alla original först). Vi börjar som sagt med morgon och förmiddag. En av de mest fantastiska saker denna dag må ha vart vädret! Det hade varit mulet och tråkigt precis hela veckan men när vi vaknade på lördagsmorgonen så sken solen in genom fönstret, himlen var helt klarblå och luften så där krispig som den endast kan vara en alldeles perfekt höstdag. Helt otroligt, det var allt vi någonsin kunnat önska oss. 

Frukosten ägde rum i Werdshuset en bit från vandrarhemmet och det var hur mysigt som helst. Jag och Markus tog en lång dusch och sedan knallade vi upp hit vid niotiden, då hade de flesta redan anlänt och satt och mumsade på varmt bröd, ost och kaffe. 

Min svärmor Mona, faster Nikolina, hennes pojkvän Niklas och pappa Stefan

satt vid ett bord och småpratade.

Mamma Ulrikas sambo Jack tog för sig av brödet. 

(de skall förövrigt gifta sig de med i sommar!)

Tittar man noga så ser man vad min lillasyster Ella håller på med,

skapar konst i mamma Ulrikas ansikte minsann, vid bordet sitter även

min bror Samuel, Jack och min bästa vän Christina.

Ett gott skratt förlänger livet, som man säger. Vid bordet har vi blivande brud

och brudgum, svärfar Tomas, hans fru Lotta och så min svägerska Emma. 

En av de sista pussarna som ogifta utanför vandrarhemmet.

Niklas ser fräck ut i korridoren på övervåningen av vandrarhemmet.

Min fantastiska klänning, sydd och fotad av ingen mindre än svägerskan 

Malin Karlsson!

Så blev det dags för mor min att fixa bröllopsfrisyren och trots att hon

tydligen var supernervös gick det alldeles utmärkt.

Världens vackraste syster Ella var med och hjälpte till.

Färdigt!

Nere i det gamla sekelskiftsköket filurar svärmor Mona 

och Patriks (Markus kusin) flickvän Malin.

Och uppe i köket är lunchen igång, pappa Stefan (som inte syns i bild) var dagens lunchansvarige 

tillsammans med en hel drös assistenter. Det bjöds salladsbuffe med färskt bröd utav Lotta. Jag hade tänkt att jag skulle hålla mig på rummet under lunchen och be någon komma med en bit mat, för att fortsätta göra i ordning mig.. Men jag kunde inte hålla mig så jag tog helt enkelt en sjal och virade runt huvudet (för att inte avslöja min frisyr) och gick ner till lunchen ändå. Alla sätt är bra utom de dåliga!

Pappa Stefan påväg.

Fina Christina plockar på sig lite lunch.

Vackraste blivande mannen är också på plats. Den finaste man jag någonsin skådat!

Älskar honom så mycket att ord inte kan täcka det.

Svärfar Tomas och fru Lotta ser bestämda ut.

Mina härliga vänner Fanny och Emma tar också lite lunch vid kökets slagna plåtdisko.

(Helt fantastiskt vacker om man frågar mig)

Svägerska, fotograf och sömmerskan Malin är med.

I det fina köket. Pappa Stefan var finurlig och hade köpt höstservetter. 

Talandes med Christina ser vi Markus vän Kalle och till vänster kikar också Markus vän Enar förbi.

Systrarna Karlsson på hugget.

Åter upp till det finaste romantikrummet, för nu är det dags för bruden att lägga på sminket.

Mamma Ulrika tycker inte alls om att bli plåtad så hon gör sitt bästa för att se seriös ut, sötmamma.

Fina  (lite av bröllopets koordinator) Christina dricker rosa bubbel ur vinglas och agerar smakråd.

Även Markus gjorde sig fin i ett annat rum.. Men det såg ju inte jag något av då såklart.

Sista bilden i Kapitel 1 av denna bildkavalkad, håret är fixat, sminket likaså och klänningen är på. Jag är redo (och rätt nervös) för att möta min uppiffade blivande man för första gången i klänningen, och det skall vi kika på nästa kapitel! Den som väntar på något gott.. Tills dess får ni hålla till godo med dessa fina kort. Tack igen och massa kärlek!

Fru Grip