"Övervikt"

Satt och tittade runt i cyber space som man så fyndigt kan kalla det och kom över den här artikeln/krönikan. Eller ok.. Jag satt på facebook och en vän la upp det, nöjd? However, tyckte nog den var helt ok, rätt vettig och med mycket känsla. Sen kanske jag inte vill gå i god för att jag tycker det är bra att vara gravt överviktig, att käka macdonalds och vitt bröd med cola varje dag. Det nämnde inte författaren att hon påstod sig vara för heller men det tycker jag nog är aspekt som man kunde tagit upp i texten också. Att det finns två olika "sorters" övervikt, i mina ögon, de som mår dåligt och mättar sin inre tomhet med dålig mat som inte bara är skadlig för kroppen utan också för samhället; såsom mycket kött, snabbmatskedjor osv. De som blir så tjocka att hormonförändringar i kroppen skapar depressioner och liknande. Det är en liten klump med människor och det är Inget som jag tycker är frid och fröjd med alls faktiskt.

Men sen finns det den Mycket större klumpen med människor, som jag nog tror författaren syftar på (eller hoppas). Och det är de som betraktas som överviktiga med samhällets måttstockar. Som trots att de äter nyttigt, med lite kolhydrater, mycket grönsaker, vegetariskt och i viss mån ekologiskt. Trots att de promenerar och rör på sig måttligt (de är inga maratonspringare eller gymspännisar men de sitter inte Bara vid datorn 24/7). Som trots detta fortfarande har sina runda magar, breda höfter och rejäla lår. De dricker lite drinkar, äter choklad på lördagar och tycker om god mat också, men de överkonsumerar inte socker och rör på fläsket också för den delen, men magen sitter kvar, överarmarna är där ändå och det finns bara att sätt att ändra på det, och det är med stenhård träning. För så är det för mig, det räcker inte att jag lever lagom sunt och går lagom mycket, för då stannar jag ju bara på min naturliga vikt, för att gå ner och mer passa in i den bild jag har av hur jag Vill se ut, då måste jag ta bort socker och kolhydrater helt, promenera varje dag och gymma ca. 4 gånger i veckan. Endast Då kan jag gå ner och likna idealet och då är ju frågan man borde ställa sig, vems ideal? För inte kan det vara det ideal som just Min kropp är byggt för att eftersträva? För om det hade vart det idealet som passade min kropp, så hade lagom sunda vanor och lagom motion räckt "just fine" för att se ut så. Men det gör det inte, för den ser då ut som sig själv, rund och fyllig. Så med korten på bordet; min kropps ideal är runda, kvinnliga former, och om min kropp mår bra med det, då borde den få se ut precis så som den var skapad för att vara!

Med dessa ord så tänker jag nu gå till gymmet, dubbelmoral?Inte alls, en sak är viktig också; man skall göra var man blir glad av och den adrenalinkicken man får när man klättrar i uppförsbacke på det där bandet, den är bra härlig den också. Och det som står ovan är inte Hela sanningen för mig just nu. För de senaste åren har jag inte rört på mig mycket, och jag har ätit en del av sådan som sätter sig, så med det där Lagom i åtanke så är min vikt just nu Inte min kropps idealvikt. Så träna tänker jag fortsätta med nu, så jag kan se ut som min kropps ideal igen, den vikt där jag känner mig sexig igen och där jag blir piggare och gladare. Men när jag kommer hem skall jag ta av mig naken, ta ett glas rött och njuta av att jag ser ut precis som jag gör. Tack och hej!

Jennie