Till pappa

Jag tänkte passa på att skriva en liten hälsning till min pappa via bloggen, inte bara för att jag vet att han skall in och kika på fotona från bröllopet här i helgen, utan också för att jag kanske inte alltid är världens bästa på att berätta för folk runtikring mig hur mycket de betyder för mig (but I'm getting better).


Pappa, till att börja med så vill jag tacka för att du är så ärlig, för att du berättar vad du känner och för att du alltid lyssnar när jag behöver berätta. När jag ringer dig mitt i natten, storbölar och undrar om det är fel på mig, som känner såhär och som gör sådär, så lyssnar du och försäkrar mig om att jag är inte ensam, alla mår dåligt ibland, alla går över gränsen och alla testar. Och sist men inte minst vill jag tacka för ditt tal på bröllopet, jag var så uppe i varv och om jag skall vara ärlig så kände jag så mycket den dagen att jag inte kunde kanalisera något av det. Det värmde och var så fint, men jag visste inte riktigt vad jag skulle göra av mig själv efteråt och det kändes i efterhand inte riktigt som om jag visade dig hur glad jag var. Så tack pappa, för talet och för att du är du. Din dotter Jennie

Jennie