Jag vaknade av ringsignalen från skype, kollade på klockan och insåg att den var fem över sex. Markus hade alltså hunnit ringa mig innan jag hann ringa honom, som jag vanligtvis gör runt fem i på morgonen. Jag svarade med en morgonhes röst och han lät lika ynklig själv. Det visade sig att båda sovit riktigt dåligt, han av smärtor i magen och jag av mardrömmar och svårigheter att ens somna. Jag märkte hur jag till och med, pga min trötthet lyckades somna mitt i en mening då jag skulle berätta något. Vilket fick ganska roliga konsekvenser, jag pratade om något och helt plötsligt blev jag tyst för att avsluta med ett ord som inte hade något med det andra att göra. Just för att jag i själva verket hade somnat mitt i meningen och börjat drömma om något annat som jag sedan, då jag vaknade till, delade med mig av. Men vi kom upp i alla fall, han gick till sin hotellfrukost och jag ner för att packa lillans lunchlåda.
Efter detta, runt halvåtta, släpade jag mig uppför trappan, väckte minstingen och med en del tjat fick jag upp henne ur sängen, i kläderna och ut för att kissa. Medan hon var i badrummet bäddade jag sängen, staplade hennes gossedjur på hög och så gick vi ner för frukost. Amerikanare är speciella, de är verkligen en kategori för sig när det gäller matvanor. Jag skall hålla mig lite utanför den diskussionen men det är i alla fall helt annorlunda än i Sverige (Där vi, enligt mina beräkningar, kan lite mer om näringslära). Jag frågade i alla fall barnet mitt om hon ville ha Chokladpannkakor eller muffins till frukost, det blev pannkakorna med chokladbitar i och sedan körsbär och apelsinjuice. Tummen upp till frukten! Hon åt helt okej och sedan gick vi upp och borstade tänder och hår.
Denna veckan samåker vi med två andra barn till daycampet så vi hämtade upp dem och körde iväg. Jag kör en stor sjusittsbil, automat och jag är dubbelt så högt över marken jämfört med vad jag är van vid. Men jag lär mitt hyfsat fort och känner mig nu rätt bekväm. )Parkera är dock inget jag hurrar över). Vi kom fram, ungarna hoppade ur och så åkte vi tillbaka. (Stina åker med fortfarande, min värdmamma vill detta av någon anledning. Men jag klagar inte, alltid skönt att ha någon att prata och skratta lite med när man kör).
Min dag var seg, när jag kom hem fick jag i mig två cottage cheese-mackor med gurka och såklart hinkade jag i mig en stor islatte av eget recept. (Har blivit lätt besatt av kallt kaffe det senaste, antagligen för att det är för varmt för att dricka något annat just nu). Efter detta deckade jag helt oavsiktligt av utmattning och sömnbrist på soffan och sov i över en timme. Vaknade seg och kände mig ofräsch. Jag gick ut i köket, disken stod i en hög i diskhon och jag tänkte att det är nog en outtalad del av mitt arbete egentligen, att även fixa disken. Men jag tycker om att fixa och greja så jag plockade undan, ner i båda diskmaskinerna och satte på dem. Jag torkade av bänkarna och bordet, samt tog ut lite skräp. När köket luktade mer rengöringsmedel än gammal hund kände jag mig nöjd och gick upp till mitt rum. Chatade lite med min älskling som hade ont i sin stackars mage. Jag tittade på klockan, om en timme skulle lillen komma hem och då skulle vi gå på bio. Jag tog en lång dusch, smörjde in mig med diverse vaniljprodukterna och gick ner.
När alla tre var på plats, åkte vi till Mount Kisco för att gå på bio, the Smurfs, men biljetterna var slut och det var inte annat än att ta sig hem igen. Som tröst "bakade" vi kakor och drack mjölk. Ni förstår att här köper man färdig cookie dough, rullar till bollar och låter bakas i ugnen eller toastern, inte dåligt va? Under eftermiddagen lekte vi lite, jag och tjejen. Ganska lugnt, vi spelade lite sims och tittade på inredningsprogram på teve. Jag älskar att det finns en kanal med endast hus och inredning och att ungen på åtta år till råga på det tycker om att titta på den. Till middag "gjorde" jag hamburgare (Stekte färdiga från frysen) och värme broccoli. Försökte dock piffa till det hela genom att skära upp gurka och paprika på ett fat att ha på samt lägga upp osten trevligt att ha till.
Efter målade vi lite och så vid sjutiden kom föräldrarna hem. Jag stannade nere en stund och pratade om dagen. Känner mig lite dum att det enda jag egentligen vill göra när de kommer hem är att springa upp på rummet och prata med min kära, så jag försöker verkligen att kombinera de två. Tid med familjen, och tid med killen. Jag och Markus fick pratat ett tag och vid åtta åkte jag och Stina och tankade bilen och sedan vidare till Starbucks. Varje tisdag samlas nämligen au pairer från området och dricker kaffe, och tjötar. Denna kväll träffade jag en ny tjej vid namn Emma, hon kom hit förra torsdagen, bor i, hör och häpna, Sleepy Hollow och hon var en riktigt sympatisk tjej. Jag träffade även en annan tjej som skall vara kvar ett tag till i alla fall. Tiden rann iväg där vi satt och helt plötsligt var kl. kvart i tio! Jag fick lite ont i magen, hade ju sagt till Markus att vi skulle vara hemma nio, halv tio och det var bara han som hade hunnit berätta om sin dag, jag hade ju min kvar.
När vi kom hem hade min älskade skrivit att han hade fått feber och mådde piss, men att jag kunde ringa en snabbis såklart. Kl var över tio nu och jag ringde. Min älskade stackare lät bedrövlig och hade jätte ont i magen. Usch, verkligen usch. Vi sa godnatt så han skulle få sova sig friskare och jag lovade att skriva ner hela min dag för honom att läsa imorgon på lunchrasten. Det kanske inte var tänkt att ta fyrtio minuter att skriva men jag var på det humöret och här har ni nu en hel lång historia om min dag! Men det är la det bloggen är till för egentligen, att berätta om mitt liv här på andra sidan havet.
Jag skickar i alla fall en massa kryapådigkärlek till mannen min och en massa glädje till er andra. Idag har vart en väldigt lugnt dag, och jag känner mig ändå hyfsat nöjd. Även om jag vill bli bättre på att hänga med familjen och prata mer strunt än endast förklara om dagen. Det blir nog bra.
Sov gott
Jennie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar