Att resa eller ej

Jag måste se till vad jag själv, jag Jennie Grip, vill göra den veckan. För lärarna vill givetvis att jag skall befinna mig i skola. Min regissör vill att jag skall vara på teatern, det tillfredsställer hennes behov och min kära vill att jag skall komma till Usa. Dock känns det sistnämnda mest ömsesidigt.
Jag har endast ansvar för vad jag gör. Mina beslut är mina beslut. Jag har inte ansvar för att andra får det jobbigare. Jag kan inte hjälpa att de är som de är. Jag kan ha respekt och försöka göra så att mina beslut inte ställer till det för mycket för andra men i slutändan måste jag göra vad som känns rätt för mig.

Att då få möjligheten att åka till Usa, till min älskade. Att få uppleva en sådan resa, skall jag då tacka nej för att det påverkar andra mindre positivt? Fast att jag personligen vill något annat. Skall jag tillfredställa mina egna eller andras behov?

Jag har behov av förändring. Jag vet att när man ställer upp på något så måste man fullfölja det, men jag tycker inte teatern känns överdrivet spännande längre. Den känns inte utvecklande. Jag har gjort större uppsättningar förr, vart en del av en grupp. Och jag kommer vilja göra det igen, men det kanske var dumt av mig att hoppa på ett sådant här projekt så tidigt efter de andra. Visst känner jag att det är spännande också, jag älskar att stå på scen, själv och med andra. Men i detta läge, om jag det gavs mig ett erbjudande att få åka till Usa en vecka, fast att det är strax innan premiären. Ja då skulle jag säga ja! Så klart. Och kanske skall jag låta det vara så enkelt. Strunta i samvetet som gnager då jag tänker på hur fan det skall lösas praktiskt. Att utgå från mig själv. För jag vet att jag kan klara teatern, jag kan plugga ord och positioner. Så att jag kan vara borta en vecka. Men frågan är då hur det skall gå för de andra. Om min plats är tom, om ingen kan läsa mina repliker eller markera min plats. Det kommer skapa förvirrig, och det är redan jävligt förvirrat där borta.

Men jag skall prata med Maria idag förhoppningsvis, och jag skall inte glömma att mina beslut är mina beslut och jag kan inte ta ansvar för andra.

(Jag älskar dig Markus, av hela mitt hjärta)